Maria skriver i sin blogg; Varför tar det som vi längtar till slut så himla fort? Hon har rätt, men...

 

Jag känner att det jag längtar efter är att få äta middag med barnen. Umgås AVSLAPPNAT med familjen. Längtar tills ljudet av min mans händer som tar i handtaget till ytterdörren och jag får se honom igen. Jag vill ha saker som folk vanligen missar. Jag älskar att sitta och se mina killar sova, äta, titta på TV........

 

 

            

 

                

DETTA är livet. DETTA längtar jag till. Och är så oändligt tacksam att dom finns i mitt liv.

 

 

 

Har just avslutat en text och har hundra kvar.....

Alltid har man ngn eller ngt som hänger i hasorna på en hela tiden.

Men om jag ser till att det är av en trevlig karaktär då känner jag inte att det är en börda, ett ok att bära.

 

Pratade med Andrea på Molino PR om frilans kontra anställd. Hon såg fördelar som var överhängande de negativa. Jag håller med henne hela vägen.

Sedan gymnasiet har jag inte haft ett "riktigt" jobb. Arbetade extra på kontor, restaurang, mataffär, klädbutik, bageri, stuteri...

Jag försöker att säga hur glad och tacksam jag är för allt i mitt liv. Jag har valet att tacka nej när folk ringer. Men samtidigt har jag ju fantastiskt varierande arbeten. Jag har nog aldrig haft tråkigt på jobb. Tänk, tänk, tänk... Nej. Det har jag inte.

 

Det jag önskar är att få vara mer med mina barn såklart.

Det är min sorg och ständiga samvete. Liksom för många andra föräldrar. Jajajajaja......

 

Många barn ligger i magarna på mina väninnor. Charlotta Flinkenberg fick tvillingar häromdagen. Katrin och Bingo mötte jag igår och det är vilken dag som helst. Många är i början. Många har redan anlänt och jag blev så sentimental häromdagen när jag pratade om det och fick frågan om jag inte kunde lägga ut en bild så hon kunde få se hur jag såg ut när Charlie låg i magen. Jag la ut denna bild:

 

Jag fick så många gratulationer och lyckönskningar. Det var kul. Men jag ÄR inte gravid. Framtiden får utvisa om jag får uppleva det underbara igen.  

 

Dagen startade bra. Möten med människor om Pressmötet nästa fredag gick som jag hade hoppats på.  Träffade också en underbar inspiratör i en stark och spännande profil som kommer jobba med oss på Gazet. Ser fram emot det samarbetet. Tack J Lo. ;-)

Tandläkaren avslutade dagen eftersom jag bet av en bit i förrgår. Eller rättare sagt gnisslade jag av en flisa. Jag ligger och gnisslar tänderna på natten. Han sa att jag måste börja använda min bettskena igen.

Skärpning. Jag har slarvat med det nu när jag delar säng med ..... Det känns som man stoppar i löständerna. Och då känner man sig inte speciellt läcker. Hahaha. Jag SKA börja.

 

Blev förälskad i en underbar Valentinoväska brun knuten med läderremmar och blomdekorationer. Den får förbli en dröm. 11 500 i second hand butiken!!!

Men jag kan inte sluta tänka på den.

Den är för liten att undkomma praktisk användning (vardagsväska).

 

Nu måste jag sova. Natti.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

På FB följer jag flickornas resande och uppträdande runt i landet. Tänk vad livet bjuder på i överraskningar. Nu var det ingen överraskning att dom är så fantastiskt duktiga och att dom är väldigt eftertraktade. Inte för mig som fått jobba med dom långt innan det small.

Gulligare och duktigare tjejer får man leta efter. Önskar dom all lycka till. Hoppas vi ses snart så jag får krama om er ordentligt. Saknar er.

 

                        

Kyliga dagar och kvällar. men vi värmdes av det underbara teamet. Foto: Rickard Eriksson.

 

 

Lite tankar en söndag i maj. 

 

 

 

Plåtning för Boob. Se deras hemsida och se alla fina kläder www.boob.se . Amning och gravid! Jag uppskattar material och modeller. Man måste inte vara gravid för att bära deras kläder. Men visst är det, eller har varit för mig, en alldeles fantastisk tid när man bär barnet i magen. Man väntar sitt barn, sitt lilla mirakel. Längtan, kärleken........ 

Jag kan inte riktigt förlika mig med tanken på att inte få fler barn. Jag har alltid drömt om en stor familj. Jag ääälskar barn. Jag älskar storfamiljsliv med gemenskap och samarbete. Jag har två mirakel som jag haft äran att få följa i livet. Två söner som jag är mäkta stolt över. Det är 14 år mellan dom. Min yngsta vill bli storebror. Det är svårt när tiden rinner ut! Sanden har runnit igenom timglaset. Det är med sorg jag tänker på att jag aldrig fått uppleva det som dom flesta i min ålder upplevt med att träffa en man, planera och bygga liv tillsammans. Missförstå mig inte, jag har haft ett underbart liv. Men alltid varit ensam om allt. Jag har ibland ställt frågan vad det är för fel på mig. Men det ÄR inget fel på mig. Det har bara varit fel på alla sätt och vis. Nu är ALLT rätt! Lite tankar och sentiment på söndagen.

Jag är lyckligt lottad.  Tack.

Ut i solen med er nu. men det är kallare än kallt. Så klä er ordentligt varmt. Solskydd och solglasögon.

 

 

 

 

 

Eftersom jag har svårt att hitta prioritet i min blogg med så mycket annat i mitt liv har jag en liten grej som kommer att minska stressfaktorn;

Jag kommer att dyka upp lite då och då. Ni kommer inte att hitta mig genom att jag tar bort min bloggbox. Men när ni går in just som mitt inlägg är det senaste av alla DÅ kan ni uppdateras. Jag tyckte att det var en liten rolig grej.

 

Nu ska jag rensa mitt skrivbord som alla har kommenterat är det mest belamrade någon har sett, någonsin. Alla kategorier.

 

Börjar med håret. 

Nu är det av, borta, historia! Jag har klippt eller rättare sagt Carina Finnström har klippt av halva Mia. I fredags gjorde hon det. Jag var  chockad hela fredagen och visste inte om jag skulle skratta eller gråta.

Idag skrattar jag. Jag saknar mitt hår, men jag ångrar mig inte. 60 centimeter åkte av!

Det är en befrielse. Jag tänkte inte på hur mkt jag höll på att flytta omkring och anpassa allt efter håret. Det var ju en stor del i vem jag var. Släppte jag ut håret som ofta hände på jobb när jag använde mina klämmor till modellerna så ramlade mitt eget hår tillslut ner. Jag kände mig som en freakshow!

I duschen när jag lutade huvudet bakåt kände jag håret ner mot knävecken. Idag finns ingenting! Jag fastnade i knoppar och dörrhandtag när jag gick förbi (och det gjorde ont).  Det var besvärligt när det var överallt och trust me det var överallt. Kunde inte sitta på toa utan att först lägga det dubbelt runt nacken........

Nu är det gammalt. Jag kommer aldrig ha långt hår igen. Inte på det viset. Lite sorgligt, men mest skönt. Har bara fått en enda negativ kommentar. Det var inte från något av barnen. 

Frågade Charlie 4 år om han vill klippa sig nu (hans hår går ner till midjan) men han vill aaaabsolut ha längst hår. Nu är vi ingen hippiefamilj längre eller.............. Jo det kan man nog kalla oss ändå. Vi är HÅR alla tre. Christopher , Charlie och jag!

 

 

 

 

Mitt hjärta går ut till människor som har det svårt och det finns ingen ursäkt att dömma.

Hjälp, se och inspireras av varandra istället. Det ger så mycket att finnas där för en annan. 

Min älskade pappa gav mig en dos av pep och stöd i morse.

Tack. Tack för att du finns där, alltid för mig.

 

 

 

 

Fick inte mer än circus fyra timmars skönhetssömn i natt. Satt uppe och jobbade. Vaknade och kände mig inte riktigt tipp topp om man säger så. Jag har faktiskt slarvat med hudvården eftersom jag provat så mycket nytt har huden blivit lite stressad och inte fått vad den behövt av varken fukt eller näring.

 Nu har jag laddad badrumsskåpet med mina favoriter och kickstartade dagen med en mask som jag haft ett tag. En tissuemask från Åhléns, engångs för runt tjugo kronor.

Jag tyckte mycket om den. Hittade inte den på hemsidan och nu har kontoret stängt. 

Masken är närande och återfuktande. Innehåller lite menthol som gjorde att jag genast piggnade till och verkan är svalkande. Skön start. 

Blev serverad äggmacka till frukost av Johan. Alla mina killar är hemma nu. Christopher ramlade in vid 07.00, så han sover såklart ett bra tag till. Det är bara en som saknas och dig (min stjärna) hoppas jag få träffa senare under helgen. Eller måndag om det vill sig illa. Men den som väntar på ngt gott......

Ha en underbar dag.

Jag och Charlie fortsätter vår organiseringsverksamhet med att ge oss ut på stan och söker upp snygg leksaksförvaring.  Och det är ju barnkalas i morgon för Olivia som fyllt fem. Present, present, present. Får inte glömma!