Cameo
av:
Mia Högfeldt, skrivet:
10 mars, 08:07
Eftersom jag har svårt att hitta prioritet i min blogg med så mycket annat i mitt liv har jag en liten grej som kommer att minska stressfaktorn;
Jag kommer att dyka upp lite då och då. Ni kommer inte att hitta mig genom att jag tar bort min bloggbox. Men när ni går in just som mitt inlägg är det senaste av alla DÅ kan ni uppdateras. Jag tyckte att det var en liten rolig grej.
Nu ska jag rensa mitt skrivbord som alla har kommenterat är det mest belamrade någon har sett, någonsin. Alla kategorier.
Börjar med håret.
Nu är det av, borta, historia! Jag har klippt eller rättare sagt Carina Finnström har klippt av halva Mia. I fredags gjorde hon det. Jag var chockad hela fredagen och visste inte om jag skulle skratta eller gråta.
Idag skrattar jag. Jag saknar mitt hår, men jag ångrar mig inte. 60 centimeter åkte av!
Det är en befrielse. Jag tänkte inte på hur mkt jag höll på att flytta omkring och anpassa allt efter håret. Det var ju en stor del i vem jag var. Släppte jag ut håret som ofta hände på jobb när jag använde mina klämmor till modellerna så ramlade mitt eget hår tillslut ner. Jag kände mig som en freakshow!
I duschen när jag lutade huvudet bakåt kände jag håret ner mot knävecken. Idag finns ingenting! Jag fastnade i knoppar och dörrhandtag när jag gick förbi (och det gjorde ont). Det var besvärligt när det var överallt och trust me det var överallt. Kunde inte sitta på toa utan att först lägga det dubbelt runt nacken........
Nu är det gammalt. Jag kommer aldrig ha långt hår igen. Inte på det viset. Lite sorgligt, men mest skönt. Har bara fått en enda negativ kommentar. Det var inte från något av barnen.
Frågade Charlie 4 år om han vill klippa sig nu (hans hår går ner till midjan) men han vill aaaabsolut ha längst hår. Nu är vi ingen hippiefamilj längre eller.............. Jo det kan man nog kalla oss ändå. Vi är HÅR alla tre. Christopher , Charlie och jag!
Före.
Efter.
Kommentarer (1)
Var inte så snabb att dömma
av:
Mia Högfeldt, skrivet:
23 februari, 13:14
Mitt hjärta går ut till människor som har det svårt och det finns ingen ursäkt att dömma.
Hjälp, se och inspireras av varandra istället. Det ger så mycket att finnas där för en annan.
Min älskade pappa gav mig en dos av pep och stöd i morse.
Tack. Tack för att du finns där, alltid för mig.
Kommentarer (0)
Kickstart
av:
Mia Högfeldt, skrivet:
20 februari, 11:49
Fick inte mer än circus fyra timmars skönhetssömn i natt. Satt uppe och jobbade. Vaknade och kände mig inte riktigt tipp topp om man säger så. Jag har faktiskt slarvat med hudvården eftersom jag provat så mycket nytt har huden blivit lite stressad och inte fått vad den behövt av varken fukt eller näring.
Nu har jag laddad badrumsskåpet med mina favoriter och kickstartade dagen med en mask som jag haft ett tag. En tissuemask från Åhléns, engångs för runt tjugo kronor.
Jag tyckte mycket om den. Hittade inte den på hemsidan och nu har kontoret stängt.
Masken är närande och återfuktande. Innehåller lite menthol som gjorde att jag genast piggnade till och verkan är svalkande. Skön start.
Blev serverad äggmacka till frukost av Johan. Alla mina killar är hemma nu. Christopher ramlade in vid 07.00, så han sover såklart ett bra tag till. Det är bara en som saknas och dig (min stjärna) hoppas jag få träffa senare under helgen. Eller måndag om det vill sig illa. Men den som väntar på ngt gott......
Ha en underbar dag.
Jag och Charlie fortsätter vår organiseringsverksamhet med att ge oss ut på stan och söker upp snygg leksaksförvaring. Och det är ju barnkalas i morgon för Olivia som fyllt fem. Present, present, present. Får inte glömma!
Kommentarer (2)
Upprättelse
av:
Mia Högfeldt, skrivet:
20 februari, 03:12
Upprättelse
För någon vecka sedan fick jag göra ett par ytterst lottlösa Blocketresor. Två gånger på samma dag hyrde jag släp och begav mig för att införskaffa garderober på Blocket som jag fått löfte om att köpa. Två gånger! Olika garderober. Olika personer. Förstår ni? Hur sannolikt är det? Det hände mig!
Nu i veckan fick jag upprättelse. Denna fina pjäs införskaffades för 200 kronor. Det kändes som en söt karamell att njuta efter den sura resan.
Vi slipper jackor och skor i en enda hög. Organisering och planering är A och O när man jobbar som en tok. Allt måste vara på plats. Finns inte tid att leta efter en högerstövel, vänstervante eller mössa. Nu är allt i ordning. I´m happy. Charmiga Marlene i Skanstull sålde den och massa annat när hon höll på att göra en suprise make-over i sin mammas lägenhet. Hoppas hennes mamma blev glad. Det blev jag.
Denna garderob passar perfekt i hallen, Välkommen hem till oss! Charlie på iskallai både stil och storlek. trapphusgolvet.
Nu ska jag krypa ner till min yngsta solstråle. Huset sover. Johan kom hem för nån timme sedan och vi öppnade en flaska vin, nu några glas vin senare tog tröttheten ut sin rätt på denna hårt arbetande man. Det har ju stormat ordentligt hos Moderaterna denna veckan.
Charlie har fallit ur sängen för andra gången i natt. Han har roliga drömmar som vanligt. Han pratar och rullar runt. Han sa till och med att han älskar mig, i sömnen. Ett modershjärta smälter totalt. Underbara lilla människa med största hjärtat.
Min äldsta prins är inte hemma. Önskar att vi får se honom imorgon. Det är tomt utan honom.
Hoppas han har trevligt med kompisarna.
Själv tassade jag iväg till sju-elva på Sibyllegatan, som har öppet dygnet runt, när Johan kom hem för att inhandla en påse lösgodis. Kaffe och godis när jag sitter och jobbar i nattens lugn är vad jag behöver ibland för att behålla skärpan.
Fick samtal från vår underbara Gazet Malin tidigare idag. Hon berättade om så många roliga saker som händer i hennes liv. Är så glad för hennes skull. Ni har fått veta lite. Ni kommer snart att invigas i mer. Håll koll på hennes blogg.
Godnatt vänner.
Kommentarer (0)
Lycka är: kärlek, vila, choklad och champagne.
av:
Mia Högfeldt, skrivet:
15 februari, 20:52
En uppvilad och upprymd kvinna sitter nu och knappar på tangentbordet. En helg utan allt vad vardag heter. Inget jobb varken puderjobb eller skrivande. Abstinens? Absolut inte, det kändes annorlunda. Men alldeles, alldeles underbart!!
Vi checkade in på Ulfsunda Slott över helgen och jag har druckit rosa Moêt och svävat på rosa moln! Jag är lycklig! Lyckligt lottad vet jag att jag är sedan länge, på många sätt. Tacksam för mitt liv. Men detta tillstånd av..........
Önskar att alla fick uppleva detta.
Tänker på en vän som på facebook skrev att vi (som har partner) skulle passa på att pussas eftersom det kommer att ta slut någon gång. Jag har erfarit det, förhållande som spricker på ett förkrossande sätt. Har varit kär tidigare, men det har inte varit på detta lugna och trygga viset. Som ändå pirrar och är fullt av längtan. Min vän skojade bara, men lite allvar låg det nog bakom.
Men jag tror på kärleken. Kärleken övervinner allt. Men tragedier och hjärtesorg händer många under deras livstid. Jag ska inte gå in på ngt personligt här. Men jag kom att tänka på en av mina favoritfilmer.
Le Piaf - lilla sparven med Marion Cotillard. Jag såg den i studiesyfte inför ett jobb jag skulle göra med Marion. Jag gick in helt oförberedd på vad som väntade. Kom ut helt förstörd. Det tog mig tre dagar att återhämta mig. En av tragedierna i hennes liv var förlusten av hennes livs kärlek. Han störtade i Atlanten. Hon knäcktes helt av sorg.
Den lycka hon jag tror hon kände när hon var tillsammans med honom känner jag idag. Jag njuter av oss och livet. Men det är svårt att njuta helt och fullt ut när människor runt mig inte har det lika bra. Jag vill inte det ska sticka i ögonen. Det säger jag lite av egen erfarenhet. Jag har alltid varit ensam om allt. Det har varit tungt på middagar, barnavårdscentral, BB, skola.... överallt har jag sett omtänksamma, kärleksfulla män ömma för sina kvinnor. Nu har jag en man som ser mig och inte enbart sina behov. Vi är två. En helt ny och alldeles, alldeles underbar upplevelse.
Vackra, coola avslappnade Marion. Sanna kärlekskrykten eller bara kollegor?
Marion var för övrigt en riktigt skön tjej i jeans och t-shirt som bjöd in till sig och sitt posse av vänner. Hon vill ha sina vänner med på resor och tycker att det gör allt så mycket lättare. Litade helt och fullt på att jag skulle styra upp vad som är bäst för henne. När det gäller hår och make-up alltså.
Angenämt möte. Men det är en av nackdelarna (och fördelarna, om det är mindre angenäma möten) med jobbet att det är så komprimerat och tiden är kort. Alltför kort känns det ofta som eftersom jag får träffa så många härliga personligheter. Men det är roliga minnen. Nu ska jag springa över till söder och mer ............
Kommentarer (0)
Galen plåtning
av:
Mia Högfeldt, skrivet:
13 februari, 11:11
En uppfriskande dos av galenskap tidigare i veckan när vi plåtade Mix Megapol. Plåtis Daniel Olsén. Håll utkik på en stortavla nära dig!! Gänget kom direkt efter sändning. Jobb, jobb, jobb....... Gry hade sin dotter, lilla prinsessan N med sig. En riktig proffsig och studiovan tjej redan som bebis. Det var fullt ös hela dagen. Vi skrattade gott hela tiden och jag var rusig till långt in på kvällen.
Tjusiga Adam. Daniel fastnade framför linsen för en gångs skull.
Anders Timell, Mattias Larsson, Gry Forsell och Adam Alsing bjöd på show även efter sändning.
One happy family! Mattias i högsta hugg............
In honour of the royal wedding 19 juni 2009.
Io gjorde hår och make-up på alla idag. Här en regal omvandling på Gry. Jag stylade kläder idag.
Gry vinkar till folket.
Duktiga hår och make-up artisten Io och Rickard som knöt ihop allt och alla.
Daniel och Victoria eller........?
Kommentarer (0)
Drunknar i administration och skattesnack....
av:
Mia Högfeldt, skrivet:
13 februari, 02:13
Detta här är jag nu....
Jag är så trött på allt vad pappersarbete heter.
Det tar ju aldrig slut.
Kommentarer (0)
Längtar tills Pelle är här
av:
Mia Högfeldt, skrivet:
11 februari, 12:04
Missa inte världens chans att få lyxbehandling av Pelle NY. Per Birkelund är en otroligt duktig massör som är anlitad av alla möjliga människor runt jorden. Bofast i New York sedan nästan tjugo år. Han kommer till Stockholm och hans tider kommer att gå åt så skynda........
Jag är så glad och rusig av löpningen igår och känner att jag har äntligen nått hit som jag längtat efter. När jag ska få börja springa igen. Det är dags att jag visar min kropp att jag tycker om den och är tacksam för att jag är så stark och frisk. Hur tackar jag den?! Med kaffe och godis. Det finns en enkel anledning till det och självklart är det jobbsituationen. Jag har så mycket att jobb att jag inte hinner eller glömmer bort att äta. När jag nu närmar mig mitt gamla liv av respekt för kroppen kommer matbiten regleras av sig själv. Jag fungerar så. behöver inte tänka så mkt på vad jag stoppar i mig eftersom kroppen sköter det själv. Inklusive dryck, jag dricker dåligt med vatten när jag inte tränar.
Att träning möjliggjorts är för att jag kan lämna hemmet tidigt på morgonen för att springa. Inte så ofta som jag vill. Men när man har ngn som sover över kan jag möta morgonen med fågelsång och gryningsljus. I LOVE IT!
Pelle är en kär gammal vän med betoning på kär. Jag har så många underbara minnen från vår karriär på dansgolvet. Han dansar som en gud och jag hoppas på att vi kan mötas även där när han nu kommer hit för att bjuda oss "stela" svenskar på lite uppmjukande behandling.
På 80-talet var det på Baby vi körde hårt till Mats Lundstedts och David Kreugers skivor som snurrade. Det var här vi fick Pump Up the Volume, S Express....... Eric B and Rakim..... Åh those where the days.
Åtråvärd flyer och klubbdrottningen Moa-Li Lemhagen (idag Schalin) i dörren. Jag syns uppe i hörnet. Svart hår och lugg. Sminkad ögonmask. SCHNYGGt!!
Skynda boka som sagt. Pelle är populär och efterlängtad.
Nu till plåtning på studio Mjuklyx med Karolina Henke.
http://www.skarp.se/show_images.php?client_id=65 . En annan otroligt begåvad människa som har lika mycket energi som jag och det är så inspirerande att jobba med henne. Jag känner mig mindre galen då. Inte för att det stör mig, men det är trevligt att möta en "syster".
Katarina Wilk och hennes Stadium Magazine är kunden.
Kanske får ni se lite senare...........
Kommentarer (0)
Härlig dag.
av:
Mia Högfeldt, skrivet:
10 februari, 13:30
Godmorgon världen. Sovit gott.
En nyvaken kille som försöker titta efter tampar som gungar utanför fönstret. Vad är det?
Det var grabbarna grus som skottade tak och knackade ner istappar. Jag tror att vårt hus har ovanligt mycket till och med för att vara krusidulligt från 1880-talet. Det har varit läskigt att ta sig in och ut från porten. Tänker på min fina Karin och alla andra äldre människor som inte är så stadiga och snabba som vi. Stackare. Så många som halkar och faller. Benbrott i mängder. På tal om benbrott: fick idag samtal och mail från min vän Dominica Peczsynski på Mafioso PR som har Osteolis. En produkt som förebygger benskörhet. Jag kommer att ta upp detta i Gazet. Det är mycket angeläget och vad jag
inte visste var att så många kvinnor ramlar på grund av att ett benbrott inträffar. Jag trodde man bröt ben på grund av fallet. men så är det alltså INTE. Börja ät tabletter som bygger skelettet starkare och förebygger brott i framtiden. Sprid till mammor, systrar och vänner.....
Kändes lite overkligt med killar hängande lite här och där på fasaden. Det blev ett glatt (halt) möte på morgonen. Nu är det säkert att gå på trottoaren och att ta sig ut och in ur fastigheten. Tack killar!!
Ingen inbrottstjuv. Bara jag som skyddar kinderna i vinterkylan. Försöker att undvika brustna blodkärl så gott det går. Tror inte att jag skrämde någon. Eller...? Ber om ursäkt i så fall.
Jag har äntligen fått till en löprunda idag. Första på 5 år. Det var när Charlie låg imagen jag sprang sista dagen 14 september 2004. Jag sprang varje dag. Mellan 8-12 km. varje morgon. Utom söndagar. Det var min egen stund på dagen, jag gick igenom allt som skulle göra under dagen i huvudet. Hittade lugnet och styrkan till allt. Jag har inte haft möjlighet till att komma igång igen annat än att lämna Charlie på gymmet. Det har jag så dåligt samvete att jag gjorde med Christopher när han var liten så det vill jag inte utsätta Charlie för också. Så nu, äntligen. Fina Johan sov hos mig så jag kunde sova hos min speciella vän på söder. Sprang hem genom stan.
Trodde inte att jag skulle orka springa hela vägen. Sprang på lätta ben. Jag hade lite svårt med andningen efter 10 minuter och jag trodde att det gjorde ont i hjärtat. Men det släppte efter en stund. Jag är ingen intervalltjej. Jag är som ett ånglok. Jag ångar på i ett jämnt tempo, hur långt som helst tidigare. Det kändes så skönt. Jag är så glad och nöjd och lycklig. Bjuder på om folk skrattar åt min stass. I spåret eller när jag springer är det inte viktigt för mig hur jag ser ut. Som när jag dansade... Jag hade bara slitna sköna plagg.
Dagen började superbra. Har kanske inte riktigt fortsatt i samma anda.
Men jag känner mig glad och nöjd ändå.
Kommentarer (0)
Human error.
av:
Mia Högfeldt, skrivet:
8 februari, 01:33
Inlägget nedan är inte mitt utan Beas.
Önskar jag kunde skylla på tekniken.
Icke sa Nicke.........
Det har varit knasigaste dagen på år och dar. Jag skulle hämta en garderob på Blocket i Enskede. På väg dit fick jag ett samtal att den var borta.
Ok, det var tråkigt. Men jag får svälja det och sa till mig själv "Det är som det är". Det är min kloke son Charles Victor Napoleon som säger så. Han har så rätt.
En tänkare på en klippa i Frankrike
Ok. Det är som det är. Då får jag negativt besked om barnpassning. Jag skulle på en brunchmed ett gäng underbara, inspirerande tjejer. Några gamla vänner, men dom flesta nya.
Lite skulle ut till Bredäng på barnkalas. Det fanns ingen chans att jag skulle hinna dit och tillbaka....... Det är som det är. Ok!
Jag köpte det också, men jag satt och tänkte på Anette som organiserat allt, styrt upp alla oss buisy kvinnor.
Jag satte mig med I-phonen och gick in på Blocket igen. Denna gången hittade jag ytterligare en garderob som passade mig i smak och mått. Jag ringde och fick det! Så glad. Ja, då var det därför det sprack imorse. Jag skulle ha denna istället. Vi bestöämde att jag skulle komma dit senast 21. Jag fick gata, kod....allt utom namnet på dörren. Jag skulle ringa när jag var utanför.
Hämtade muskler i form av min kära vän Malin Eriksson (GazetMalin), hämtade ut ännu ett släp. Börjar bli stammis på Statoil biluthyrning. Står utanför 20.10, ringer.....
Tror ni inte att dom har sålt garderobskrället!!!
Jag höll på att svimma. Andra gången samma dag. Hur kan folk vara så fräcka?
Jag är chockad, verkligen chockad. Ingen har tvingat mig att hålla Charlie uppe sent, ingen har tvingat mig att ringa runt och leta efter bärhjälp. Besvära folk en söndag. Ingen har tvingat mig hyra släp....... Men vi hade ju en överenskommelse!
I det läget var det faktiskt svårt att säga; "Det är som det är" och bara gå vidare.
Jag har ett underbart liv. Med underbara vänner. Jag blir bara så ledsen när folk slösar med ens tid och kraft.
Mina hårda killar som har dom mjukaste hjärtan. Så starka och coola. Jag är stolt som en....tupp!
När jag kom hem var min älskade vän Johan här och kramade om mig. Han satte på te och bitchade lite med mig tills det var ur systemet. Han stannade hos Charlie så jag kunde handla eftersom jag jobbar galet mkt nästa vecka och det är skönt att slippa släpa runt en dagistrött 4-åring på Esplanad.
Nu ska jag gå och sova och drömma om nästa vecka när jag och min galet bästa Christopher, min stolthet och glädje ska gå på stand up. Inbjudna av min gamle vän Dominic Henzel. Jag längtar. Hur ofta är det jag kommer ut utanför jobbet?!?
Vad glad jag är att jag inte träffar på dessa knasbollarna oftare. Hurra för vänner och folk som levererar. Är folk så där ute i verkligheten?
Kommentarer (0)