Alexandra Rydholm

Orden har börjat tystna inom mig

  • 7 oktober, 06:52

 

När jag började skriva hade jag ingen aning vart orden skulle ta mig. Inte heller visste jag då om vilken kraft de skulle ge, till mig själv och många andra. Det är stort. Orden fick eget liv och många gånger kändes det väldigt läkande att ”skriva högt”.

Tänk att mitt liv och mina tankar kunde beröra så.

Det är en ny tid nu, en annan tid som har börjat. En efterlängtad vardag är äntligen på återbesök, fylld av förutsägbar ‘tristess’. Det låter kanske tråkigt för dig, men för mig känns det bara härligt. Även om det tar tid att vänja sig vid det nya. 

Jag vandrar runt i texterna som jag skrivit tidigare, ser tillbaka och ler vemodigt. Vilken resa. Hur jag har slagits, jisses vad jag har förändrats och gud så jag har krigat för de jag älskar. Ofattbart. Tänk att vi gick segrande ur den här tiden. WOW, heja livet.

Livet fortsätter. Den meningen känns lika efterlängtad som ovan att äntligen kunna skriva. Jag tror att många av er förstår mig och jag vet att många av er känner med mig.

Tack alla läsare, ni underbara medmänniskor, för all er tid och för ert engagemang. Ni har berört mig, stärkt mig och det har varit en ära att få beröra er.

Ni vet vad som gäller, tala, inte tiga. Ensam är inte stark, ensam är bara ensam. Orden har nu börjat att tystna inom mig och det ser jag som ett kvitto på att jag snart är färdig med den här processen. Redo för helt nya utmaningar. Smakar försiktigt smackande på ordet framtid, bollar det lekfullt på tungan, suger njutningsfullt på varje bokstav. Kastar ut det över tangentbordet och ser hur mina fingrar dansar lekande lätt över tangenterna…framtid, framtid, framtid. Underbart! 

Kärlek & jordgubbar ♥/

Alexandra Rydholm


Kärlek och jordgubbar!

  • 15 juni, 11:33

Den vardagliga kärleken

Kärlek
men inte den som springer
på glödande fötter, till och från snabba möten
jagad och jagande
sårad och sårande.
inte den som lever högt på ständigt
smärtsamma avskedstaganden
utan den kärlek
som ger trygghet och vila
som värmer och värnar
och endast har ett enda avsked att frukta:
dödens

Kärlek
men inte den som knappast hunnit stilla sin längtan
förrän en ny uppstår
inte den hetsigt hetsande
piskade av begärens krav
oftast mer plågsam än ljuvlig
inte heller den ångestfulla kärleken
som är rädd för att bli bränd
och samtidigt rädd att inte få brinna
utan den milt flödande kärleken
den som vågar vila
och när tid är
störa den utvilade

Kärlek
som är att vakna tillsammans
och möta den blåögda morgonen
att utbyta leenden som värmer och värnar om den nya dagens framtid
att på resan genom dagen
vila tillsammans på klockslagens små väntstationer
och inta gemensamma måltider
upplysta av lingonsyltens röda glädje

De dagliga skavsår vi får och ger
den dubbelsidiga smärtan
som värker inom oss
och som vi övervinner hos varann
den osynliga skyddsängel
som kammar ut irritationens snår
övermättnaden som hotar med tomhet
men botas genom att var och en
drar sig tillbaka till ensamhetens nödvändiga oas
rätten att vara frånvarande i var sitt drömland
glädjen att vara närvarande i
varandras liv –
detta är kärlek.

Av Maria Wine ur ”Nattlandia” 1975

Möt din vardagliga värld med ett kärleksfullt hjärta och ät alltid dina jordgubbar med extra allt.  Glöm inte, det är aldrig för sent att börja älska igen. Kärlek & jordgubbar till dig ♥ //Alexandra Rydholm


Tala – inte tiga!

  • 26 maj, 10:00

Med saknad, skriver jag de orden. Det blev en slogan som jag verkligen kom att äga varje bokstav utav- tala inte tiga! Jag är så innerligt tacksam, för alla heja heja och de dörrar som ni läsare har öppnat för mig. Idag – är det en dag som bär namnet Morsdag. Det är en dag – som för mig även bär ord som förlust och saknad. Men de två orden är alltid i sällskap av ordet kärlek, inte skam. Skam är ett epitet som ofta sammankopplas med självmord – något som jag aldrig kommer att tillåta – för att göra omvärldens värderingar sällskap i min sorgliga saknad av ett liv! Det är 43 år sen nu, du fattas mig älskade mamma, men jag räknar inte dagar av saknad, jag räknar dagar av lärdom.

 

Ser på bilden och tänker på dig. Du dinglar säkert med benen elegant där du sitter på din molnkant och är stolt. För allt jag klarat, för att jag aldrig har gett upp och för hur jag själv bär benämningen MOR med en ömhet som få kanske kan förstå. Bilden av dig i fotoalbumet har börjat blekna, men du lever kvar i våra ljusa minnen. Ler i vemod åt att det var just på den här dagen som du valde att lämna oss – morsdag. Jag saknar dig, dina barnbarn saknar dig, men jag lever åt och för dig, i varje andetag. Du har missat mycket! Jag förlåter inte ditt dumma val, men jag klandrar dig inte. Livet har gett mig mycket i förlustens bakvatten. What doesn´t brake you – make you!

Tala inte tiga! Så… om ni som likt mig har förlorat en älskad till ordet självmord? Kom ihåg att i tystnaden växer sig problem stora och i ljuset brukar ”spöken” spricka.

Med kärlek och jordgubbar från en människa, vars livshistoria, bara är en droppe i havet. Varje hav, består av många droppar och varje droppe är en del av havets helhet. Bär din lisvhistoria med stolthet och ge gärna även andra möjlighet att lära av den. Skäms inte för livets skavanker, slitage är vad som gör dig unikt vacker, det är verkligen ditt vackraste jag, din styrka – inte din svaghet. Vandra rakryggad genom livet, låt ingen börda kröka din rygg. Sträck på dig – du vackra människa.

KÄRLEK! 


Jag gick just i mål utan att starta

  • 8 maj, 08:56

När jag deltog i Kungsholmen Runt (halvmara) förra året sprang jag i samma tempo som en man och vi fick sällskap. På en sträcka blev han trött och började stanna. Jag roade honom med att springa baklänges en bit, vi hjälptes åt genom tröttheten och skrattade. Kände- skulle jag i mål – så skulle han. Killen (Jan) viftade trött med sin nya träningsklocka och frågade mig flämtande, springer du på puls? Nä sa ja, jag springer på glädje!

Släpper att springa Stockholms Maraton för jag vill hålla på min löpning i ett fortsatt lyckorus. Pressen av att prestera blev tydlig efter min anmälan och hetsen jag kände från andra, tog plötsligt glädjen ur ordet löpning. Tänk dig
t ex om du plötsligt ska börja tävla i något som du alltid gör, lite som att tävla i att sova bäst? Frågan är – hur lätt kommer du då ha att somna på kvällen? Hur utvilad kommer du att känna dig?

Min motivation var att ta mig runt och ha kul, i det tänket hade jag inte mycket sällskap. Backtränade inte jag? Sprang inte jag intervaller? Hade jag inte bytt skor i tid? Följde jag inget träningsschema? Hade jag inga springkompisar? Skulle jag inte byta steg? Hade jag inte använt presentkortet som jag fick till Sveriges bästa löparcoach? Hade jag ingen PT? Hade jag ingen plan alls? Tänk dig att springa i över 4 mil och sen vid målgång känna att nähää, jag kunde ju springa snabbare? Vi kan alltid springa snabbare, det finns alltid någon som är snabbare än dig, du kan alltid göra bättre ifrån dig än din senaste prestation. Är inte den största och svåraste prestationen i livet är att vara nöjd med det vi gör och den vi är – utan att ”prestera”?

Jag ser mig själv som en löpare, det är en del av min identitet.
Det har varit så sen 25 år tillbaka. Det är något jag gör/har gjort flera dagar i veckan för att det är skoj, ger mig glädje och avslappning. Resultatet från det valet ger mig återvinning varje dag, min kropp är seg och uthålligt stark. Det är användbara kroppsliga funktioner både i prövningar och njutning (hoppla så fräck jag är).

Tidigare var jag riktigt duktig på att tävla i den ädla konsten att inte vara nöjd, så duktig att jag valde att sluta. Min inre osäkerhet trodde att det var ett måste, tills jag tröttnade. Valde en svårare gren, konsten att vara nöjd. Min känsla (högst personlig) är att många bara håller på och jagar känslan av att vara nöjd. Den finns inte efter målgången av ett maraton. En äkta känsla av att vara nöjd – håller din hand redan vid startlinjen, den släpper aldrig taget och går absolut inte att ta tid på.

Så jag är härmed officiellt avanmäld från Stockholm Maraton i år. Jag har inte gett upp något, jag har fått något, en förnyad insikt. Lycka till alla ni som ska springa, jag är full av beundran och vet hur hårt ni tränar, heja er. Själv – gick jag just i mål, nöjd med prestationen att ge upp!

 

Kärlek & jordgubbar från Alexandra Rydholm

Ps. Vill någon ha en nummerlapp så får ni den gratis mot en motivering fylld av glädje. Ds.

 


Starstrucked

  • 30 april, 15:30

Inombords har jag en lista över personer som jag beundrar och gärna vill träffa. Med åren har jag lyckats att pricka av en del av dem. Titta gärna på det här klippet med Kathrine Switzer och njut av inspirationen – hon är min största förebild inom långdistanslöpning. Det är inte länge sedan som det var en skandal för en kvinna att springa ett maraton. Det är viktigt att vi kommer ihåg de kvinnor som banade vägen för något som nu är en självklar rättighet för de flesta av oss.

You come a long way baby.

Kärlek & jordgubbar


”Being absolutely true to yourself is freedom.” -Caroline Casey

  • 13 april, 11:30

Oväntat dök det upp en mail med en länk till det här klippet från en ”äldre flicka” som som hade hört mig prata på en konferens och sen hade tagit sig tid till att ta reda på mer om mig. Fantastiskt. Vi hade en del gemensamt som jag väljer att inte nämna här, för det är inte relevant. Men frågan kom om jag hade hört det här talet på TED Talk? Förutom det mest uppenbara utseendemässigt, Caroline talar exakt lika passionerat och emotionellt som jag (ja, jag ska träna bort det). Tror inte att jag kommer att sluta le på ett bra tag. Kunde tyvärr inte ”bädda” in länken direkt från TED Talks

Våga vara dig själv och var stolt över den du är, för du är unik, jag är unik, vi är alla unika. Låt oss lära av varandra. Avsändaren måste ha doktorerat i nyfikenhet och jag sänder här min tacksamhet via Googletranslate och citerar Caroline Casey skrattande;

“Stop with the labels … because we are not jam jars; we are extraordinary, different, wonderful people. Every single one of us — woman, man, gay, straight, disabled, perfect, normal, whatever — everyone of us must be the very best of ourselves. And I have learned, you know what, cars and motorbikes and elephants, that’s not freedom. Being absolutely true to yourself is freedom.” 

Nyfikenhet, passion, jordgubbar och freedom från Alexandra Rydholm ♥


Två blindstyren stöter ihop

  • 26 mars, 18:04

När jag träffade min synskadade vän Martin första gången var jag blinstyret, inte han. Det var en solig dag i november förra året,  jag skulle springa ett lopp och hjälpa till med att samla in pengar åt Världens Barn. Hans företag erbjöd gratis massage till alla löpare.

Tyckte Martin var väldigt irriterande skojfrisk där han stod vid starten. Hade inte fått mitt morgonkaffe, lite sen till start och allt utom pratsam. Det var inte förens efter målgång då vi parades ihop för pressfotografering som jag förstod att bredvid mig stod en människa som skulle komma att imponera och beröra mig djupt. Framförallt aldrig klaga på mina stavfel och alltid önska att även jag var lite blind, så att jag inte skulle kunna upptäcka hans stavfel. Hej världen, möt min vän Martin och hans företag;  Synskadade Massörer

 

Idag bjuder jag inte på någon pausmusik utan ett exempel på vad jag gör när min kropp och knopp behöver återhämta sig. Massage. Det är Martin Forstner och hans händer som jag går till. Ni måste gå in och läsa mer på deras hemsida. Visste ni att några av Asiens bästa massörer är blinda? Jag kan inte prisa hans arbete nog, det lämnar mig alltid utan ord. Boka en tid! Upplev själv hur det är att få känsliga händer som masserar varenda muskel och känner allt det där som det seende ögat förblindar oss att känna/upptäcka. Mer massage åt folket, heja dig Martin och tack för allt som din vänskap berikar mig med.

 

Kärlek, vårvärme och glädjefyllda jordgubbar Alexandra Rydholm


Det börjar en härligare tid nu!

  • 15 mars, 17:34

Pausmusiken fortsätter, njut du vackra människa. Sagt det förr och säger det igen, livet är kort. En ”liten” varelse sa själv orden som jag saknade häromdagen.  Det börjar en härligare tid nu!

För Er över 18 år;

För alla Er som är under 18 år;

Kärlek & jordgubbar


Pausmusik

  • 5 mars, 09:42

En liten kort hälsning. Ni har väl märkt att våren är på ingående? Ljuset är tillbaka, livet spirar när knoppar av växtlighet börjar göra sig redo för att slå ut. Hemma har jag putsat våra fönster och konstaterat att utsikt – ger insikt. Njut av pausmusiken, budskapet och en oerhört läckert förpackad människa. Skriver upp klänningen på min önskelista, skrattar och småler- underbara ”ytlighet”. Livet lär… säger en blondin lite lekfullt.

Kärlek & jordgubbar 

 


Håll dina medmänniskor sällskap

  • 17 februari, 14:37
                                     
Tack för alla vackra och nakna berättelser om livet
som jag har fått de senaste veckorna. Främlingar har
blivit vänner och vissa vänner har blivit mindre främmande.
Jag är mer motiverad än någonsin till att fortsätta mitt
arbete med www.mhfa.se och som motivator/vägledare.
Kärlek & jordgubbar ♥ 

Se fler artiklar»
ESTELLEBANNER parmesan_bild-300x300