Mot alla odds blev de vinterns hjältar
- 3 februari, 09:39
Tänk att säsongens ”såpakändisar” blev en grupp funktionshindrade, helt otroligt. Ni som spontant inte vet vad jag pratar om följ den här länken så kommer ni förstå http://svt.se/2.162184/1.2473944/sasongsinformation. När jag tittar på Mot alla odds på TV så ser jag bara en grupp envisa människor som är på ett arrangerat äventyr i Afrika i sällskap av en massa kameror. På SVT tror jag de är nöjda för programmet har verkligen blivit en riktig snackis. Alla ska tycka till… politiker, journalister, ”proffstyckare” och sen jag, såklart. Men hur kan jag låta bli? Som mamma till två barn med funktionsnedsättning, försök stoppa mig!
De som har valt att delta i debatten har varit väldigt högljudda. När vi t e x läser Johan Hakelius krönika i Affärsvärlden upprörs vi såklart. http://www.affarsvarlden.se/tidningen/article3391741.ece Han drar paralleller med Kiviks marknad, skäggiga damen och elefantmannen. Jag önskar jag kunde säga till honom att han har fel, att jag inte delar hans åsikt. Det skulle vara mer politiskt korrekt att säga emot och kalla honom fördomsfull. Men jag kan inte. Jag väljer istället att åka med på hans tåg av åsikter. Vad David Lega sen svamlar om i sin krönika i Aftonbladet förstår jag inte ens, vilket kanske är ett tecken på att jag själv är fördomsfull? http://www.aftonbladet.se/debatt/article14227413.ab
Hakelius gör ett modigt och väldigt viktigt inlägg i debatten. Jag måste ändå göra en liten anteckning i marginalen av den här krönikan. Visst är det bra att vara provokativ för det var nog din avsikt Johan. Men kanske kunde du ha valt en annan liknelse än den du just valde. En som kanske inte var så förnedrande att läsa, både för funktionshindrade och anhöriga till dem. Din poäng hade gått fram ändå.
Det är lustigt hur långt bort vi måste skicka ett gäng underbara människor för att med nyfikna ögon kunna stirra på en rullstol, brännskada, protes eller krycka. Är Afrika tillräckligt långt bort för att vi ska våga titta? Vi sitter här i våra bekväma TV-soffor och hejar på funktionshindrade när de övervinner svårigheter i vildmarken. Tja, jag kan inte låta bli att tänka på vardagen i Sverige som funktionshindrad. Då kan vi tala om att övervinna riktiga svårigheter. Men det kanske inte skulle kunna kvalificera som underhållning? Det är ju bara vardag och krass verklighet. Let me entertain you… är låten som spelar i mina öron när jag tänker på just det här TV programmet.
Tack SVT! Det är trots allt bra att ni producerar viktiga samhällsprogram som aldrig skulle få plats i de kommersiella kanalerna. Varför, jo så att angelägna debatter som den här verkligen tar fart. För frågorna som allt det här har väckt inom mig och hos många i min nära omgivning är inte alls roliga. De är frågor som väcker nya frågor. Är vi trots allt bara ett land fullt av fördomsfulla observatörer? Människor som tyckte att Bingolotto blev tråkigt och ville underhållas av något annat, TV underhållning som kändes mer på riktigt? Finns det något som är mer på riktigt än just en protes eller rullstol? Men herregud, behövde ni åka hela vägen till Afrika för att få fram den poängen? Prova gärna att sätta dig själv i en rullstol och rulla ner till din lokala ICA affär. Jag och min handikappade son Edvard har testat ICA Karlaplan, det blev inte Mot alla odds, det blev Mission Impossible. Rullstolen kom inte ens in genom dörrarna, och så var det lilla äventyret över.
Mot alla odds, skulle ha varit ett mycket mer intressant program om de hade valt att spela in ”showen” här hemma i Sverige istället. Låtit ett gäng med funktionshindrade ta sig mellan Malmö och Haparanda med hjälp av SJ eller SWEBUS. Det skulle verkligen bli ett TV program värt namnet Mot alla odds. Troligtvis skulle äventyrarna inte ens komma fram till sin slutdestination. Vårt älskade avlånga land skulle inom loppet av fem minuter avslöjas som allt annat än handikappvänligt. Men då tror jag kanske inte vi skulle få så mycket underhållning utan vi skulle istället få ovälkomna kalla fakta om oss själva.
Jag väljer ändå att se på det här programmet med ett leende och inställningen att det för med sig ett jätteviktigt budskap till oss alla. För det är nog exakt som SVT skriver på sin hemsida… allt är möjligt, inget är omöjligt och vi måste alla våga leva livet fullt ut!
Man behöver inte åka så långt som till Afrika för att överbevisa människors envishet och styrka. Man behöver inte åka till Afrika för att se fattigdom och misär. Det har ”Den hemliga miljönaren” bevisat också. Faktum är att de riktiga handikappade är de som är normala och inte kan föreställa sig de vardagliga hinder och svårigheter som livet bjuder på när man inte har alla sina fungerande kroppsfunktioner. Tycker att ”Mot alla odds” borde rikta sig mest till de normala människor som klagar över oväsentliga åkommor och vardagsproblem. Plötsligt får man kanske en insikt över att vår överlevnad instikt är så stark att vi kan förvandla ett handikapp till en tillgång för att fortsätta leva och njuta av denna underbar gåva som Gud har gett oss..livet! Tack igen för en toppen inlägg!
Silvia, tack för din passion och din vänskap. kram
Har inte hunnit sett programmet men följt lite av debatten och jag håller med ditt inlägg. Vi får se om Miffotv som har premiär den 15/2 på tv2 och där programdeltagarna är radiopratarna från Mifforadio, kommer närmare verkligheten eller om det också kommer att vara ett ytligare program i en sensations-tv värld där kanalerna slåss om att gå över gränser och människor
Ja, du, kloka du, jag slutade följa debatten för det är som vissa i min omgivning sa; Vi är inte en medietrend, vi är människor. Måste prata vidare du och jag asp. pronto, saknar våra samtal och promenader.