Alexandra Rydholm

Livet är mycket – det är allt

  • 9 februari, 16:59
I
bland kan dagar av sorg – bli till nätter av sorg, men livet går alltid vidare.Det finns 60 000 svenskar som har epilepsi och 10 000 av dem är barn, min dotter är en av dem. Igår fick vi slutligen beskedet om att en medicin som vi har gett Josephine inte fungerade. Något jag vetat intuitivt men behövt ett EEG för att säkerställa.Väntetiderna är långa, 6-8 månader är kötiden på KI och neurofys. Josephine fick tillslut sitt EEG gjort på Sofia Hemmet (privat), det är vi väldigt tacksamma för. Även om jag gillar rättvisa, det kändes inte rättvist och var svårt. Det finns barn kvar i kön som tidigare var framför oss.För mig personligen, efter 6 månader med nätter i tjänsten som ett mänskligt epilepsilarm, kändes det som ett nödvändigt ont. Vi njöt båda två av den lyxiga känslan av att äntligen få kvalitetsvård. Den privata vården var som ett SPA jämfört med vad vi är vana med sen tidigare. Hej Sverige, hej segregation! Josephines diagnos är fortfarande godartad barnepilepsi – men då hon inte fått den vård som krävs i tid, är nu neurologerna oroliga.

 

Jag vet att vi nu måste vända blad, ändra mediciner, se framåt, ställa oss i kö igen, längst bak, på samma väntelista och hoppas att det kanske går snabbare den här gången. Jag är född positiv och så är hon. Men när ni läser/hör om nedskärningar i vården, var varse om att det inte bara är tomma bokstäver av svart trycksvärta. Det är illa, det är verkligen riktigt illa Sverige.

Nu tänker jag fokusera på att ge världens finaste skitunge det stöd hon behöver. För Josephine går upp varje dag och släpar sig till skolan, oftast medvetslös av trötthet och hon gör det med ett envist leende. Hon vill kämpa och när jag är trött så säger Josephine till mig att tjejligan ger inte upp, det gör vi inte heller. De hopplösa dagarna bakar vi kanelbullar och sjunger falskt tillsammans i köket, sen tävlar vi om vem som kan äta flest. Josephine vinner alltid och ett gott skratt föder mycket hopp.

Det är inte jag som är drabbad. Men det är svårt att stå vid sidan om med sitt modershjärta i händerna och bara kunna vara en maktlös åskådare. 

Sent igår talade jag med en av Sveriges absolut skickligaste barnneurologer, någon som även står mig personligen nära i hjärtat. Han och hans kollegor uppe på Astrid Lindgren är fantastiskt duktiga men nu tar denna begåvade överläkare en timeout. Jag förstår honom. Hur tror ni själva det känns när en duktig läkare som brinner för sina patienter – vet om att ett barn som skulle kunna få leva ett friskt liv med sin sjukdom, hinner bli riktigt sjuk under väntetidernas långa längd?

Varför skriver jag det här? Många människor – särskilt barn lever tyst med den här friska sjukdomen och det tycker jag är fruktansvärt dumt. Livet är mycket, det är allt. Vi är friska, vi blir sjuka och vi blir friska igen. Jag vet att många av er kommer vända bort huvudet och fortsätta med er vardag. Låtsas att så länge det inte händer mig behöver jag inte bry mig. Kanske tänker du att det finns någon annan som har det värre än hennes barn och vad gnäller hon om? Det är ok. Vi väljer vad vi vill se, alltid, tills dagen kommer då vi måste titta varse vi vill. Sjukdom och prövningar smittas inte så våga gå nära, det blir lite mindre ensamt för oss mitt i det. Ett särskilt tack vill jag framföra till alla fantastiska eldsjälar som alltid kliver fram och utmed vår resa har gett oss era egna starka berättelser, hjälp, råd och stöd. Ni är bara bäst, både Josephine och jag känner er vid vår sida.

Ingen kan välja bort livets mer tråkiga händelser – utan allt ingår. Lycka, sorg, glädje, tårar, skratt och ilska. För mig är det här inlägget på Facebook och Gazet lika viktigt som något annat och borde vara lika vanligt som flashiga bilder av lyckliga stunder är. Min önskan är dessa rader får er vakna till lite ödmjukt inför allt som är bra i era egna liv och att ni nu är kloka nog att uppskatta er dag. För livet är kanske inte så dåligt? Krama era barn hårdare, gnäll lite mindre och skratta lite mer.

Nu ska jag välkomna min nya dag och det känns skönt att ha lättat detta ur mitt bröst. Möter ni oss på gatan, var inte rädda att fråga och om ni är det – krama om oss lite extra hårt och säg heja heja för det räcker ganska långt. Det hjälper. Ta tillvara på livet, njut, för det är kort och underbart, dåliga som bra dagar.

Jag har väldigt tur, för livet har prövat mig och lärt mig att hitta sann livsglädje. Den finns i vardagens osynliga smulor av lycka. En kopp kaffe, en tyst morgon i ett snöigt vitt Stockholm. Just nu i skrivande stund känner jag mig mycket tacksam i livets enkla, små stunder av magisk harmoni. Mer än så behöver inte jag, så är jag en vinnare eller vad?

Heja heja nya dag! Alexandra Rydholm


”Spelar” lite pausmusik mellan de allvarliga tonerna

  • 31 januari, 13:22


Det är enkelt att göra en kvinna lycklig!

Man behöver bara bli hennes:

1. Kompis

2. Vän

3. Älskare

4. Bror

5. Far

6. Martyr

7. Lärare

8. Köksmästare

9. Mekaniker

10. Rörmokare

11. Inredningsarkitekt

12. Designer

13. Sexolog

14. Elektriker

15. Gynekolog/Barnmorska

16. Psykiatriker/Psykolog

17. Trollkarl

Eller vara:

18. Ordningssam

19. Vågad

20. Sympatisk

21. Atletisk

22. Öm

23. Hövlig

24. Gentleman

25. Intelligent

26. Uppfinningsrik

27. Klok

28. Söt

29. Stark

30. Förståndig

31. Tolerant

32. Försiktig

33. Ambitiös

34. Lugn

35. Tapper

36. Oövervinnerlig

37. Pålitlig

38. Respektfull

39. Passionerad

40. Och utöver allt annat: Solvent, mycket solvent!

På samma sätt ska man vara uppmärksam på att:

a) Inte vara svartsjuk, men inte heller vara ointresserad.

b) Ha bra relationer med hennes familj, men inte ägna mer tid åt dem än åt henne.

c) Ge henne frihet, men ändå visa sig något bekymrad över var hon har varit.

Det är förstås oerhört viktigt att inte glömma:

* Datum, tid och plats för ert första möte/er första date.

* Första kyssen (Tid, datum, plats o dyl)

* Namn på artist/grupp samt namn på ”er sång”.

* Datum, tid och plats då ni ”blev ihop på riktigt”.

* Datum, tid och plats då man förlovade sig

* Datum, tid och plats då man gifte sig

* Namnsdag (Glöm inte eventuella mellannamn!)

* Menstruationsdag

* Födelsedagar för: barn, föräldrar, mor- och farföräldrar, hennes älskade morbror, bröder och förstås hennes bästa väninna.

Om man följer dessa instruktioner till punkt och pricka är det ändå ingen fullkomlig garanti för att hon ska bli lycklig, därför att hon kan känna sig involverad i en alldeles för perfekt relation och sticka iväg med den första sol-och-vårare som hon träffar på.

Gud har sagt: Älska dem!

Men han sa aldrig att man skulle förstå sig på dem.

Att göra en man lycklig är något enklare.

Han behöver:

1. Sex

2. God mat

Om du ler ofta, ler livet tillbaks. Kärlek & jordgubbar ♥


Vill ni se en stjärna? Se på vackra Ewa Fröling!

  • 20 januari, 11:54

Med värme, känsla, inlevelse och naket mod – klev Ewa Fröling fram och pratade om en svår period i sitt liv. Hon valde att göra det på bästa sändningstid i TV-programmet Stjärnorna på slottet. Jag står upp och ger henne stående ovationer, hjärtat klappar händerna. Vissa stjärnor lyser klarare än andra.

Det går tyvärr inte att bädda in länken, så klicka dig vidare, ta dig tid, lyssna på en modig berättelse om att vara människa. Vackra Ewa Fröling du syns och hörs, tack. Jag önskar att det inte skulle behöva vara så, men Ewa, du är tyvärr bara en i mängden. Ödmjukt tacksam för att du valde att höja din vackra röst. Klicka här för att se avsnittet.

Mitt viktigaste kall i livet är att utbilda och höja kunskapen om hur vi kan hjälpa om/när en vän, kollega, granne eller familjemedlem drabbas av psykisk ohälsa. Jag känner till statistiken, så jag vet att även du i ditt liv någon gång – på något sätt, har berörts av ämnet. Det där som så få – vågar prata om. Jag är instruktör i första hjälpen till psykisk hälsa via MHFA, en utbildning som är minst lika viktig som hjärt-och lungräddning. Chansen att du hamnar i en situation där du kan behöva de här kunskaperna är mycket större. Kursen ger dig kunskap som du kan använda som verktyg i den ädla konsten att vara medmänniska. Så många vill hjälpa, finnas där för andra – men är rädda att göra fel, säga fel – det lär du dig under en utbildning i första hjälpen till psykisk hälsa. Vi behöver bli fler, hitintills har över 2000 utbildats men vi nöjer oss inte där, 2 miljoner…då skulle vi börja märka en skillnad i vår nutid där så många väljer att blunda eller vända bort blicken. Vi måste börja våga bry oss om varandra, vi har inte råd att låta bli.

Maila mig på alexandra.rydholm@gazet.se om du vill anmäla dig till en av mina kurser. Kunskap/utbildning av ”allmänheten” är ett måste för att bli kvitt med stigmatiseringen av det här stora, befintliga och växande folkhälsoproblemet. I tystnad växer affektionsjukdomar till tragik, Sverige förlorar fyra människor varje dag i självmord. Har vi råd att förlora fler vackra själar? NEJ!

 

 

Med kärlek och respekt/ Alexandra Rydholm

 


The Botoxgeneration

  • 15 december, 11:08

Läst en fantastisk avhandling som jag vill rekommendera Er alla att läsa. Unga, som gamla. Det är häftigt att bli äldre och galet mycket mer sexigt än vad ni yngre (utan gråa hårstrån) verkar tro. Min finaste vän och viktigaste mentor i livet är 80 år. Jag har alltså tillgång till en gigantisk källa av klokskap. Vi samtalar om allt, då menar jag verkligen allt och jag har lärt mig mycket av henne genom åren. Generöst har Eivor delat med sig av sitt intellektuella kapital och av sin livserfarenhet. Vi måste alla leva våra liv själva, men i det har jag inte på något sätt sagt att vi inte bör hjälpa varandra. Det gör vi genom att dela med oss av sånt som vi tror oss veta. Eivors råd har hjälpt mig göra klokare livsval, varav vissa, verkligen har varit livsavgörande.

Vi lever i ett tidevarv när det är på ”modet” att sudda ut alla yttre spår av åldrande, The Botoxgeneration. Själv hyllar jag varje år som passerar, för tiden ger oss den största av alla gåvor….inre skönhet. Så njut för böveln av dina gråa hårstrån, det blir visst bara bättre ju fler de blir, allafall enligt Eivor & Barbro Wadensten.

 

(Bilden tillhör Göta Segelsällskap, Eivor Rydholm och jag sitter under ett konstverk som min farmor Lilly har skapat med 78 000 envist knutna knutar och till höger är ett fint porträtt av min farfar Birger Rydholm)

Varför vill en snart 45-årig kvinna bli ännu äldre…illa kvickt? Jo, när jag läste den här avhandlingen, då gick det upp så många ljus inom mig… att jag kände mig som en ljusfackla av insikter. Hos en harmonisk åldrande person blir värderingar och tankar mer andliga och gränsöverskridande. Man lämnar den rationella värld, som är karakteristisk för yngre personer och som fokuserar på aktiviteter. Istället träder man in i ett mera kosmiskt perspektiv, som även innebär ökad livstillfredsställelse.

– Teorin innebär att man under livet får ökad erfarenhet och att åldrandet i bästa fall innebär ökad visdom, beskriver Barbro Wadensten.

Alla uppnår inte gerotranscendens. Vägen dit är en livslång process, som både kan avstanna och ta extra fart. En livskris, som fullständigt förändrar tillvaron, kan exempelvis påskynda processen.

Detta är i korthet tecken på ­gerotranscendens:

Den kosmiska dimensionen

• Gränserna mellan förr, nu och framtiden flyter ihop.

• Ökad samhörighetskänsla med tidigare och kommande generationer.

• Minskad rädsla för döden. Ny uppfattning om sambandet mellan liv och död.

• Accepterande av att allt i till­varon inte går att förklara.

• Förmåga att glädja sig åt mindre saker i tillvaron.

Jaget

• Ökad självkännedom.

• Minskad självcentrering.

• Förståelse av tidigare upplevelser och händelser. Livet kan ses som ett pussel, där olika pusselbitar hör ihop.

• Livet accepteras och bejakas.

Personliga och sociala relationer 

• Viktigare med djupa relationer till ett fåtal människor än många kontakter.

• Ökat behov av självvald ensamhet för tankar och reflektion.

• Lättare att strunta i konventioner och våga ställa ”dumma” frågor.

• Mindre intresse för materiella ting.

• Insikt om hur komplicerad tillvaron är. Mindre benägenhet att döma andra.

 

Skynda er att leva livet…för visst är det bra underbart?!

Kärlek & jordgubbar ♥/ Alexandra

 

 

Barbro Wadenstens avhandling

 

 

 

 

 


Normality overlooks the beauty that differences gives us

  • 3 december, 23:44

 

 ”You don´t have to be normal, YOU can be extraordinary.

Because autistic or not, the differences we have, is a gift.

We all have a gift inside of us.

 

The pursuit of normality is the ultimate sacrifice of potential.

The chance for greatness, for progress, for change…dies…the

moment we try to be like someone else.

 

So please don´t tell me I´m normal.”

 

-Faith Jegede

Till dig Edvard för allt du har lärt mig och dina syskon. Du har gett oss modet att våga vara unika.

Du är utan tal och ändå har du förklarat alla av livets viktigaste ord.

 

/Kärlek & jordgubbar ♥

 


Lev mig livet

  • 13 november, 18:19
 






 
 likt ett löv dansar i vinden
 lär du mig följa med 
 motsträvigt slåss ett skrämt hjärtas försvar
 risken att falla 
 hindrar
 jag vill våga virvla med i passionen även
 om än
 med ett förskräckt mod
 lekfull 
 i lättjans kapell
  

 lev mig livet
 allt 
 vill jag känna
 naket nära
 slita av mig alla fega ytligheter
 plötsligt hör jag mig själv ropa högt över hela restaurangen
 MITT HJÄRTA OCH JAG ÄR LIVRÄDDA FÖR KÄRLEKEN
 den svenska tystnaden 
 ekar
 generat i lokalen efter mitt känsloutbrott
 
 skrämt 
 ser jag på ditt nyfikna
 lätt förbryllade ansikte
 tystnad 
 sen ett leende som omfamnar mitt inre
 provocerande hårt
 du reser dig
 stolen faller i golvet av kraften 
 dina starka hand tar tag i min nacke
 bestämt föser du mig mot en spegel
 jag blundar 
 hårt

 
 likblek
 generad
 du står bakom min rygg
 framför mig 
 en ynklig spegelbild med rädslans reflektion av mig själv
 din blick utstrålar en retsam lekfullhet
 vill försvinna
 känner dina varma andetag 
 lungor som tar kraft 
 med en högljudd ömsinthet flyger 
 dina ord rätt in i mitt inre 
 "alla skavanker du tycker dig se
 är för mig inget annat än 
 livets sanna perfektion"

 
Du är allt jag vill ♥



















  
  




 Dikt; © Alexandra Rydholm
 Foto; © Cecilia Näslund & Loba




















Vad hindrar dig från att nå bananen som hänger där och dinglar suktande?

  • 9 november, 00:01

I ett experimentrum befann sig 7 stycken apor. I rummet fanns en smal stege som ledde upp till en härlig gul klase bananer. Forskarna ville se hur aporna kunde förstå orsak och verkan. När första apan klättrade på stegen för att hämta en banan så började det genast spruta iskallt vatten på de andra aporna i rummet. Samma sak upprepades när nästa apa klättrade upp på stegen för att nå bananen. Några apor förstod kopplingen mellan stege och obehagligt kallt vatten, så när tredje apan skulle försöka hämta en banan så protesterade de blockerade stegen. Sen utbröt ett vilt slagsmål där den banansugna apan till slut blev brutalt nerslagen. Nu förstod alla apor att stegen innebar obehag och var något man skulle passa sig för.

Forskarna bytte ut en av de sju aporna mot en helt ny apa. Denna apa fick syn på klasen med bananer och skulle precis klättra upp för stegen men då utbröt en vild demonstration från de övriga sex aporna. Den nya apan drog sig snabbt undan från stegen – men utan att veta varför. Ytterligare en apa byttes ut mot en ny, och samma sak hände igen. Forskarna fortsatte att byta ut apa efter apa tills alla de ursprungliga sju var utbytta mot nya. Där stod nu dessa apor och stirrade hungrigt på klasen med bananer som alla ville åt, men ingen vågade närma sig stegen och ingen förstod egentligen varför.

Hindrar du dig själv från att nå bananen utan att veta varför? Kanske för att det alltid varit så och att ingen annan har försökt? Just do it, go bananas!

Med kärlek & en stor klase härligt gula bananer

 

(En illustrerande anekdot vars ursprung kommer från verklig forskning av apor utförd av en G.R Stephenson (1967). Cultural acquisition of a specific learned response among rhesus monkeys. In: Starek, D., Schneider, R., and Kuhn, H. J. (eds.), Progress in Primatology, Stuttgart: Fischer, pp. 279-288.)


Det lekfulla livet

  • 3 november, 13:59

Här höjer vi volymen så att taket lyfter. Det gäller att inte glömma bort leken mitt i livets alla allvarsheter (nytt ord). Dansar runt i vardagsrummet och är kung på dansgolvet. Idag är det ju äntligen lördag, veckans självklara godisdag. Skuggsidan av att bli ”vuxen” måste vara att när vi tillslut kan köpa hur mycket smågodis vi vill, så väljer vi att ändå inte göra det? Ordet lagom måste vara det svenska språkets tråkigaste ord. Överdosera mera!

Med kärlek & smågodis ♥

”Some people live their lives by the book

Some people are too scared to even look
Some people don´t even really care
Nooo
I´m not a woman yet still not a child
So what am I suppose to do with my life
It doesn´t fit me anymore
Not yet
Right now 
When too many of us has forgot
What our lives is all about
Care too much about what other people say
Ah yeah 
But your heart will never grow old
And your mind will never ever get bigger if you remember how to play
Some people seek other´s extreme too scared of their own inner hive
Some people never asked themselves why
No, No
I will never try to hide behind myself
I will never try to be somebody else
It wouldn´t do me any good
Not yet
Right now”
More lyrics: http://www.lyricsmania.com/play_lyrics_robyn.html
All about Robyn: http://www.musictory.com/music/Robyn


Mina ärr berättar mitt livs vackraste historier

  • 23 oktober, 10:42

Som sand i ett timglas rinner livets dagar förbi. Sitter här med ett häftigt ihopsytt sår mitt i ansiktet och ler. Operationen har gått bra. Läkarna är supernöjda och jag är ödmjukt tacksam. Ännu ett snyggt livsärr;).

Livet är fullt av mirakel. De här återerövrade insikterna får min kropp att vibrera av en nytänd längtan och kärlek till livet. Skaparglädje, livsglädje, längtan och lekfullhet. Den här unga damen vill måla, skriva, äta, älska, dofta, skratta, smaka och ”passionera”. Börjar känna igen den del av mig som har ekat tomt under många månader av annat. Mina närmaste har saknat mig i tystnad, de har aldrig sagt något men jag har sett det i deras blickar.

Igår kom jag på mig själv med att skratta högt åt badrumsspegelns reflektion, lite ”Rambo goes Östemalm” över looken. Min vackra son kom och pussade mig ömt på pannan. Han sa; ”Du är fin mamma”. Sida vid sida stod vi där och log mot spegeln, vi log mot livet. Tänk att min son har blivit så lång att han nu kan pussa mig på pannan utan att behöva stå på tå? Jag ville öppna en flaska champagne och fira att han växer. Skratt, ja ja…jag vet, nu tar ett djupt lugnt andetag.

Det är nyttigt att bli påmind om att livet inte är en möjlighet som alla kan ha lyxen att ta förgiven. Vi människor behöver nog ständigt påminnas och lära om, för att aldrig glömma. Livet är en gåva. Tack för all kärlek och omtanke. Det är de små glimtarna, de små händelserna, handlingarna och vardagens mikroskopiska under som får hjärtat att le på riktigt. Tittar upp från skärmen och ser solen utanför mitt fönster. Längtar ut, innan den går i moln igen. Igår smekte en fin vän min kind med ömsint hand och sa; Alexandra du har fått tillbaka dina rosiga kinder igen. Då log vi båda ikapp med solen. Nu ska jag gå ut och krama naturen i tacksamhet, för aldrig har jag velat leva så mycket som nu!

Ni får korrekturläsa själva för jag har inte tid, livet väntar. En text som behöver läsas många gånger på grund av dålig grammatik kan kanske få orden att sjunka in ännu djupare i den person vars själ behöver känna textens ljus.

 

Kärlek & jordgubbar

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


Vad vill du med ditt liv? Bli snäll, för det funkar ju!

  • 11 oktober, 12:43

Personlig utveckling lönar sig alltid, gör som Öjan Lax satsa på dig själv. Bli ditt bästa jag. The rest will follow….

”Du argumenterade för din sak, sen gick du därifrån. Jättebra, jättebra Örjan.”

Kärlek & jordgubbar  ♥


Se fler artiklar» «Tillbaka
ESTELLEBANNER parmesan_bild-300x300