Gazet  – Din sköna bulletin
lantis

En lantis tankar om Stockholm

I livet, Okategoriserade, Therese mc Donald - 3 december, 2011, 15:37

Jag heter Therese Mc Donald, mitt nuvarande jobb är som kommunikatör på RAW Comedy Club i Stockholm.
RAWcc är Mårten Anderssons skapelse, en klubb som bygger på ett batteri av olika komiker som tampas på samma scen och underhåller publiken en smula under bältet. Man kan även se showen på kanal 5 som förövrigt hade premiär i måndags.
I det här kreativa kaoset  av estrader skall jag försöka TA mig en plats. Jodå, det låter helt galet men är faktiskt sant.

En utmaning minst sagt – roligt, intensivt och spännande.

Då jag är boende i Trollhättan, 8 mil från Göteborg så inser jag kvickt att mina kollegor lite vagt vet var jag kommer ifrån. Trollhättan är lika synlig för deras inre som att det finns älgar på Stureplan. När jag säger Trollhättan så uppstår en tystnad i exakt 5 sekunder innan någon artig själ bryter den med orden ”trevligt, Ahhh, okej”

”Hmm, ja, jo – Trollhättan ja” Blir mitt harklande svar.

Pinsam tystnad uppstår i en kort sekund innan alla generat dyker ner bakom MacBooken. De skiter uppriktigt i var jag kommer ifrån.
Stockholmare håller lika hårt i sina tullar som amerikaner tror att de har en historia.
Men vem är jag att döma?
Min första dag på kontoret startar med seg administration, alltså administration av de slag som underlättar framtida framkomlighet.
Hygienfaktorer som nycklar skall fixas samtidigt som passerkort kvitteras ut för att toppa med en guidad visning i gigantiska kontorslokaler.
Det här låter som en förmiddags förvärv eller om det dras på så kan man nog klämma ur en heldag, tror jag alltså, verkligheten här är annorlunda. Allt går i racerfart.

Uppställning!

Första turen delar jag med en energiskt positiv kvinna som pratar och vevar med armarna unisont, klackarna knastrar i parketten och jag inser att jag måste halvspringa för att ta rygg.
Att först få lämna packningen verkar vara överkurs, tidsplanen är äckligt tight och jag försöker dölja mitt pensionärsflås i hennes vidlyftiga samtal.
Min väska slår enerverande mot benen och det låter ”kablonk” från hårsprayen i sportbagen. Kvinnan tittar stelt på mig och jag försöker att se coolt oberörd ut. Resultat – sådär.

In och ut i hissar, korridorer lika stora som arenor, kontor och en ändlös hög av okända ansikten.
Pang, turen slut lika fort som den börjat. Min guide gör halt och droppar mig framför en disk. Här är tydligen ändstationen då hon raskt avlägsnar sig med ett  ”vi ses”
Mitt svar tillbaka blir ”Öhhhh”
Får genast känslan av att stå framför en bardisk av finare slag med sedlar pressade i handen väntandes på att beställa något fancypancy.
Efter några minuter kommer nästa paranta dam emot mig. Hon signalerar att hon äger disken. Det är hennes revir vilket jag inser när hon spänner blicken i bagen som jag nonchalant slängt upp framför mig. Inget sägs men jag smusslar kvickt ner väskan på golvet.

”Du ville ha ett kort ja?”

Snobbdamen fäller uppfordrande ner läsglasögonen och tittar med stinn blick. Hon vill ha svar. Snabbt.

”Hmm, ja tack”

”Till ytterdörr, innerdörr och kontorsdörr samt hiss?”

”Hmm, ja – så är det nog”

Då bör jag informera dig om att byggnaden öppnar klockan 07.00 på morgonen, då kan du som första person komma in, tidigare än så behövs eskort av vakt.

”Eskort?”

Damen tittar upp på min frågande min och utbrister ”Jaaa, eskort”
Blicken säger att eskort är ett vanligt ord i hennes vokabulär men saknar substans i mitt.
Fan, jag har aldrig haft eskort någonstans.
Jo, förresten, ut från krogen en gång när jag var 20 år. Fnissar till av minnet, men inser raskt att den anekdoten faller lika platt till marken som ett landsvägsroadkill så jag besparar både mig och damen mina pikanta fylleminnen.
Med backande steg tar jag mitt grå passerkort, håller i det likt en livlina på Titanic och inser att mister jag detta kort så vågar jag aldrig meddela bortfallet och kommer antagligen hänga bak på någons datorväska i tro att få komma in igen.

Min hand når dörrhandtaget när damen ropar.

”Du skall inte ha ett rör?”

”RÖR?”

”Ja, kafferör”

”Öhh, kafferör?”

Shit, vad jag hatar min lantisokunskap just där och då. Jag vet att jag har ett ansiktsuttryck som ett kryss och att min nästa fråga MÅSTE bli…

”Vad menar du?”

”Fan, fan, fan, fan, fan – RÖV..” Tänker jag halvtyst.

Damen kikar på mig förvånat och inser att hon har för dåligt betalt när hon måste utbilda lantisar i frågan om kaffe. Jag ser vad hon tänker och bannar mig att jag inte utbildade mig till lyx-barrista kvällen innan.

”Jo, alltså för att få kaffemaskinen att fungera så måste man köpa ampuller med kaffe, dessa säljer jag i helrör till all personal härifrån”

”Vill du ha ett?”

Inser att jag antagligen måste betala mer än kontokortet har täckning för och att ett rör kan rasera hela min jobbvistelse. Plus att jag vill verkligen INTE ha något rör.

”Vad vill du ha för smak?”

”Smak?”

Damen har vigt böjt sig ner och rotar energiskt bland rören under disken. Hon är service. Jag kan ana att nu kommer hela kaffekatalogen att rapas upp.

Jorrå, korrekt.

”Vi har hasselnöt, Chocko, Wiener och Coffe-Regular”

”Jaahaaa, nja – faktiskt har jag kvar lite på mitt förra rör.”

Nu ljuger jag som en brunbjörn fiskar. Jag vill bara ta mitt gråa passerkort och springa bort från kaffedamen. Jag vill börja jobba.

”Ahha, ja, ja – men då vet du var det finns när ditt tar slut” 
säger hon med halvsnärtig ton innan rumpan parkeras bakom disken. Vårt samtal är tydligen slut. Hon är klar med mig då affären om röret gick om intet. Jag är lättad.

Väl i hissen tänker jag på mitt rör som ligger och skvalpar i min noppiga bag. Kanske heter det inte rör där jag kommer ifrån men visst fan ger det samma effekt.
Hemma hos oss på västsidan dricker vi ”Snabbkaffe”.
Det kräver varmt vatten, en sked och lite pulver. Vevar jag riktigt fort kan jag få upp schysst bubblor. Damen på övervåningen hade säkert kallat det för hasselnöts-skum men jag nöjer mig med kaffe.
Kanske är jag tråkig? Kanske är jag realist men när jag nu sammanfattar min första dag inser jag att det här uppdraget kommer bjuda på mycket, inte var dag man blir bjuden att köpa ett helrör klockan 10.00 på förmiddagen.
Men det verkar vara standard i Stockholm så uppenbarligen är det bara att vänja sig.


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Fler artiklar i kategegorin "I livet":
1var

Vårens förundran

I livet, Relaterat till Thomas - 4 april, 2016, kl 05:15

Våren står för dörren och tecknen är tydliga. Flyttfåglarnas sång ljuder åter omkring. Uteserveringarna poppar upp som svampar om hösten och pollenprognosen blir plötsligt intressant. Tydliga vårtecken i min värld. En annan iakttagelse kan till viss del liknas med flyttfåglarna, och jag tror att du kommer känna igen dig. Skillnaden… Läs mer


nytt

Vår, nytt ljus, nytt hopp, nystart!

I livet - 4 april, 2016, kl 09:37

Det som brukar rädda mig genom vintern när träden är kala, gräsmattan brun och jag själv alabastervit är min inomhusdjungel av grönt. I mina fönster trängs och bildas en slags pelargonridå mot omvärlden. Jag är dem evigt tacksamma och därför ska de få en nystart! Jag är en sån där… Läs mer


valentine

Alla Hjärtans Dag, en hjärtesak.

I livet - 2 februari, 2016, kl 11:38

Blir lite förbryllad när jag hör hur människor resonerar kring Alla Hjärtans Dag. Allt jag hör när jag frågar runt är att just den dagen (14 februari) är vigd för butiker och att de är de enda som tjänar på att vi firar och uppvaktar varandra. Affärernas lock och pock suger musten ur… Läs mer


11111alla-680x453

Alla hjärtans dag, du är bara bitter.

I livet, Therese mc Donald - 2 februari, 2016, kl 15:12

Snart är det Alla hjärtans dag, kärlekens dag och Amors speciella tillfälle att vara coolaste killen på skolgården. Februari inhyser ett dedikerat tillfälle att öppna sprickan i hjärtat och plocka fram smörsliska kärlekssånger och predika om evig kärlek. Som vanligt finns det en falang som högljutt skriker att detta tillfälle… Läs mer


booksale1

Kulturkrönikan: Bokreans uppgång, fall och pånyttfödelse

I livet - 2 februari, 2016, kl 00:28

Bokrean har prisats, bespottats och diskuterats i all oändlighet. Gazets Emma Kreü reflekterar över en utveckling som har skett under de senaste åren. Den stora Bokrean som startar i februari varje år är lite som julafton för alla bokälskare, eller har i alla fall varit det tidigare. Nu för tiden… Läs mer


IMG_6411

Strunta i alla hjärtans dag

I livet, Relaterat till Thomas - 1 januari, 2016, kl 21:22

Snart står den för dörren. Överallt omkring mig börjar påminnelserna synas.  Rosa toner, blommor och chokladreklam ökar successivt om än försiktigt. Versala ord i kursiv stil snirklar sig lockande och försöker fläka ut sig och vara tilltalande. Jag skyndar förbi och då slår det mig. Plötsligt händer det. En dag… Läs mer


P1060106

Välj ditt bästa jag

I livet - 1 januari, 2016, kl 22:05

Motivationen som bortblåst när nya året kommer? Bestäm dig före hur du vill må efter! Hårt arbete mot bättre hälsa eller kanske till och med beach 2016 kan gå förlorat om inte DU bestämmer dig för annat! Det är lätt att etablera goda vanor när vardagen har sina rutiner, jobb, skola,… Läs mer


hemvandar

En juldagsberättelse

I livet, Relaterat till Thomas - 12 december, 2015, kl 19:39

Det droppar från taken och vi hoppar mellan vattenpölarna för att försöka undvika vätan. Det är den 25 december 2011 och snön tynar bort. Sakta. Det är plusgrader och en total kontrast mot föregående år då jag upplevde den kallaste juldagen i mannaminne. Eller i mitt minne. Liksom den juldagen,… Läs mer


Mutter mit Kindern am Esstisch, ein Pony, ein Weihnachtsbaum

Jul, jul – skrämmande jul!!

I livet, Therese mc Donald - 12 december, 2015, kl 04:13

Jul, jul strålande jul är en mycket berömd strof ur en astråkig låt. Den kanske inte är rockigast eller fräckast men den skönjer allt som vi skall sträva efter att nå, nämligen en lysande jul. Den får mig likväl att reflektera över att det faktiskt snart är jul och allt vad det medför –… Läs mer


tvasamhetstaget

Tvåsamhetståget

I livet, Relaterat till Thomas - 11 november, 2015, kl 00:35

Vem har inte kastat sig handlöst förälskad in i en relation? Den underbara känslan att vara upp över öronen betuttad är det få saker som slår. Att känna att en annan person gör än till en bättre människa. Det är så enkelt att låta sig fyllas av det helt och… Läs mer


ESTELLEBANNER parmesan_bild-300x300

© Copyright 2009-2011, AnnonseraRSSPressbilder, Kontakt: info@gazet.se