Gazet möter Karin Isberg, Författare till “Nakendiscot”
I livet, Okategoriserade - 5 december, 2011, 07:12Många människors värsta mardröm är att de en dag vaknar upp och inser att livet inte är som de uppfattar det, att de inte riktigt känner de människor som de delar det med och allt kan vända på bara några minuter. Precis det hände Karin Isberg, som i mars debuterar med boken ”Nakendiscot”, en rasande stark, utelämnade och öppen bok om hur det är att upptäcka ens liv är en lögn och att man själv är den största lögnaren. Gazets Emma Kreü har läst debuten ”Nakendiscot” och diskuterat den med Karin Isberg. Tillsammans har de pratat om hur det att vända livet upp och ner och sedan skriva en bok om det.
Karin, du har skrivit en väldigt utelämnande debut om hur din skilsmässa gav upphov till ditt egna emotionella uppvaknande och hur detta ledde till att du både ifrågasatte det liv du levt de senaste tio åren, men också hur allt som lett till den situationen hängde samman. Det var en kämpig resa, hur mår du i dag?
”- Jag mår väldigt bra, och det har blivit ännu bättre i och med boken. Den har ställt saker på sin spets och väckt reaktioner i min omgivning innan den ens har publicerats. Min exman tyckte exempelvis att han hade rätt att hindra den från att komma ut och för ett år sedan hade jag förmodligen anpassat mig efter honom och hans åsikt, för det var så jag alltid gjorde. Numera väljer jag själv vad jag säger ”ja” respektive ”nej” till, och med boken har jag valt att säga ”nej” till att anpassa mig efter Fredrik.”
Karin vänder sig sedan till mig och undrar vad jag som utomstående tyckte om boken och jag svarar ärligt att jag blev väldigt överväldigad, redan från de första kapitlen, av hur rak på sak berättelsen är är; med hur det varit, hur det blev med både äktenskapet och livet och hur detta har vuxit fram ur processerna som sattes igång i och med skilsmässan. Samtidigt tycker jag ändå att hon har något mjukt i sitt språk när hon har talar om sin familj, för även om man är rak på sak så behöver det inte vara elakt på något sätt.
När det gäller andra människor som har fått ta del av bokens innehåll så menar Karin att det har fått henne att se en skillnad mellan nya och gamla vänner. De människor som hon har träffat under det senaste året har på kort tid kommit henne väldigt nära och hon nämner särskilt de människor som hon har träffat på kursgården Solnäset, där hon har deltagit i flera kurser med andlig inriktning.
”- Jag åkte till Solnäset för att lära känna mig själv men lärde även känna många människor som har rannsakat sig själva och hos dem finns inga fasader, de har en inställning till livet som jag verkligen uppskattar. Bland vissa av mina äldre vänner finns det en oro, de frågar om jag inte förstör min karriär, om jag inte kommer att betraktas som för flummig av omgivningen och om jag verkligen vill vara så naken inför andra människor? Men om jag skulle gå miste om ett jobb på grund av det som står i boken så vill jag nog inte jobba ihop med de människorna i alla fall. Jag kan verkligen säga att det är enormt befriande att bli av med tankarna om vad omgivningen tycker och tänker om ens person. Förut vågade jag inte vara utelämnade eller sårbar på något plan och det var oerhört tröttsamt inser jag nu när jag ser tillbaka på det.”
Det är en väldigt privat men ändå oerhört vanlig situation du berättar om, hur kommer det sig att du valde att skriva en bok om det?
”-Det var inte tänkt att bli en bok, det började med att jag hade sömnproblem, och en sådan natt satte jag mig och började skriva. Det var så skönt och befriande, orden bara forsade fram och jag skrev nästan som besatt i tre dagar. Till slut hade jag skrivit drygt hundra sidor och då skickade jag det till mina vänner för att de skulle få läsa. Min bardomsbästis föreslog att jag skulle skicka texten till ett förlag, vilket jag gjorde. Och två dagar senare hörde de av sig och ville ge ut det. Jag tror att en bidragande orsak till att jag fick bokkontrakt var just att det inte var tänkt som en bok, utan att det var en text från mig själv till mig själv. Manustänk hade inte fungerat i just den här situationen, det var så mycket som bara ville fram!”
I boken Nakendiscot frågar du dig själv hur mycket makt kan man egentligen ha över sitt eget liv, känner du att du i dag har ett bra svar på den frågan?
”-Fullständig makt över mitt liv kan jag inte ha, jag har två barn och jag varken kan eller vill sätta mig själv i första rummet hela tiden. Men man måste vara beredd att ta ansvar över sitt eget liv, man måste inse att i grund och botten är det jag själv som formar det som händer! Vissa har inställningen att allt i deras liv beror på hur andra människor är eller vad de gör. Det tror jag i längden är självdestruktivt.”
Du reflekterar också över att man som människa faller och reser sig många gånger i livet. Vad tror du krävs för att man skall kunna fortsätta göra det?
”- Jag tror att det är svårt att göra det om man inte har någon form av grundläggande självkänsla, som man förhoppningsvis får med sig från sin uppväxt. Man måste inse att jag är jag och jag har rätt att älskas för den jag är. Sen är acceptans väldigt viktigt. Det finns alldeles för många människor som håller fast vid sina problem och borrar ner sig i det jobbiga. Att acceptera det som händer tror jag är jätteviktigt, för då kan man hitta möjligheter att gå vidare.”
Att utvecklas till en Känslomänniska, det är en ständigt pågående väg ditåt, har det blivit lättare med tiden?
”- Absolut! Men det har tagit tid att bygga upp en erfarenhet av hur det är att lyssna på mina känslor och att inse hur bra det blir när jag gör det. Det visste jag inte innan, och jag hade inte kunnat ta en genväg till den insikten. Man måste också tillåta sig att känna sig arg, ledsen eller kränkt – alla de här känslorna som kan vara jobbiga men som ju inte är farliga. Det här är inte alltid lätta saker, jag har själv haft väldigt svårt tillåta mig vara ledsen, liten och rädd. Jag har hållit de känslorna borta, vilket höll på att leda till en känslomässig katastrof.”
Friheten att göra och känna vad man vill, utan att känna krav från andra och utan att förminska sig själv, det är något som du fokuserar mycket på i boken. Har du några tips på hur man skall tänka och agera för att nå ditåt?
”- Man kommer otroligt långt på att ställa sig frågan ”vill jag det här?”, den är egentligen det allra viktigaste och den skall man ständigt fråga sig. Ta bara en sådan enkel sak som att bli bjuden på middag, hur många gånger har man inte gått på en middag för att man tycker att man borde det eller för att man drar sig för att säga nej? Om du av någon anledning inte vill, säg det! Men kom inte med någon dålig ursäkt eller undanflykt, utan berätta bara helt ärligt att du just nu inte vill. Att kunna säga ”Tack, men ikväll vill jag hellre göra något annat” är oerhört befriande och dessutom respekterar alla det. Det som händer när man följer sin vilja och slutar göra våld på sig själv är att man respekterar sig själv så mycket mer och det leder till en jättepositiv spiral.” Så säg till dig själv ”Jag borde ingenting, men vad vill jag egentligen?”.
Du nämner själv att du har läst mycket för att komma till ro i dig själv, har du några böcker som du känner att du vill rekommendera?
Energitjuvar av Inga-Lill Roos, Våga vara den du är av Mia Lehndal och Att välja glädje av Kay Pollack är böcker som jag tror kan vara värdefulla för många. ”Att välja glädje” handlar om att ta ansvar för sitt eget liv, och den har jag gett till människor som jag vet inte vill göra det. Vissa av dem har uppfattat det som sjukt provocerande, utan att fundera över vad det egentligen är som gör att de blir så arga. Blir man arg och provocerad borde man tänka på vad det är som orsakar just den känslan, för egentligen finns det väldigt få beteenden som verkligen är provocerande, det handlar om våra reaktioner och hur vi tar emot det.
Du fokuserar på vikten av ”Att vara den bästa och mest äkta versionen av mig själv”, vilket kan vara svårt i vardagen med alla kompromisser och krav. Känner du att du är den bästa versionen av dig själv?
”- Jag är självklart inte i toppform alla dagar och det är lätt att bli en sämre version av sig själv, för det kräver ingen ansträngning när man skyller på andra eller omständigheterna. Men jag kan alltid försöka göra det bästa av varje situation genom att välja hur jag reagerar på det som händer. Det kräver lite mer, men det ger också så otroligt mycket tillbaka.”
Planerar du fler böcker?
”- Det var så himla roligt att skriva ”Nakendiscot”, men just nu är jag väldigt mycket inne i känslan av den och allt och alla som påverkats av boken, så det kan ta ett tag att smälta. Innan det har lagt sig är det svårt att fokusera på nästa projekt Men sedan… ja, det får vi helt enkelt se!”
Vi säger adjö, Karin och jag, och det känns som om jag har fått en verbal kalldusch över mig, för det är sällan jag pratar med någon som har sådana raka svar på frågor som kan vara väldigt jobbiga att hantera. Som vad man vill och inte vill, hur man påverkas av andra och inte minst, hur man skall kunna vara den bästa versionen av sig själv, varje dag. Försiktigt beslutar jag mig för att jag gillar verbala kallduschar och nynnar försiktigt på en gammal dänga med Marie Fredriksson, en som handlar om att just den här dagen skall bli den första, största och bästa dagen i mitt liv. Och det är jag själv som bestämmer, helt och hållet.
