Det inre
I livet, Therese mc Donald - 23 januari, 2012, 07:47Hur många människor är det inte årligen som söker hjälp för depressioner, utbrändhet samt en oförklarlig psykisk smärta som de inte kan och orkar bära?
Jag har inga exakta siffror på detta men kan utan att anstränga mig för mycket komma fram till att det är en otrolig massa – då diskuterar vi inte ens de mörkertal som finns. Ledtiden på dessa stackare är att de bär ett enormt ok på sina axlar, lägger på fejkade masker tills den dagen kommer då livet rasar som ett korthus. Ord som utbrändhet, psykofarmaka och andra hjälpmedel hittas för att skapa en dräglig tillvaro och ett andningshål för att kunna bedriva något som närmast skall kallas liv. Detta är många människors vardag, bakom dörrar darrar det i många själar.
Tänk nu om man kunde backa bandet och fånga upp en stor del av dessa individer innan de blir ett nummer i Sveriges mätningar över långtidssjukskrivna. Om det fanns ett plåster som kunde ge lite bot och bättring för att till sist ryckas bort utan en enda känning? Jag vet att detta plåster finns och jag vet också hur man hittar det – man letar inom sig själv. Det egna jaget har svaret på varför man mår som man mår. Ansvaret ligger inte på samhället, kommunen eller den egna familjen, ansvaret ligger på Dig och ingen annan.
Visst kan det låta förmätet att jag sitter här och pekar finger mot en sargad personlighet, och inte kommer med ett enda råd förutom att leta i sitt eget förråd.
Att vissa saker är konstaterade struntar vi i, hur många har inte gång på gång suttit och tänkt ”Det händer aldrig mig” eller “Jag kan inte”? – Varför bry sig om att räkna? Alla har ett behov av att racka ner på den egna förmågan för att sedan kunna säga ”Vad var det jag sa?” Det man dock inte tänker på är att för varje slag du slår mot dig själv så rubbar du in en sanning, en sanning som sedan i moment två nämligen kallad livet kan bli ohyggligt svår att bli av med.
Vad tror ni hade hänt om samma personer sagt till sig själv varje morgon ”Du kan” ”Du är vacker” ”Denna dag är min dag”? Jo, vi hade haft människor som själva tagit ansvar och bollat stora frågor med sig själv, omgivningen och gjort varje dag till en speciell dag. Jag vet att vi uppfostras till att vara lagom, att det är den svenska standarden för hur vi skall bete oss mot varandra utan att för den saken skull trampa någon på tårna. Lagom är inte skrämmande, lagom är lagom. Däremot så vet ni och jag hur vi bemöter den lilla klick som inte är lagom – de som vågar att varje dag leva, falla för att sen leva igen. De som inte tycker det är ok att komma femma i ett lopp när prispallen och guldet var så nära.
Skrämmande?
Sagt och gjort, man ändrar sig inte på en dag men för att komma till en status där man faktiskt tycker om och respekterar sig själv så måste man öva, öva, öva, öva och öva. Självkänsla är färskvara liksom vispad grädde den blir lätt unken och sur om den får stå länge orörd. Antingen äter man upp den och det är ”Thats it” eller så jobbar man varje dag för att hålla en god högsta nivå.
Men hur gör man då? Kan anta att alla tänker denna fråga! Det finns givetvis inget givet svar – men som första sak bör man inse att man behöver utvecklas, att faktiskt komma till insikt att ett visst mönster förföljt och visat vägen genom hela livet. Kanske kan man med hjälp av detta lägga ihop ett och annat och inse att det är just DU som är mönstret och genom detta börja tänka lite annorlunda. Se det så här, se livet som en kub – alla människor är ungefär lika i denna kub, alla anpassar sig och lever i det närmaste på samma sätt.. Men så kommer det någon som börjar gnaga på hörnen, denne person börjar hitta öppningar som inte tidigare har funnits eller varit tillgängliga. Man börjar bredda sitt synsätt – slår upp ögonen för nya frågeställningar med nyskapande tankebanor. Det är inte helt igenom enkelt för genom detta öppnar man sig också för angrepp, nya vinklar och att tvingas ta ställning.
Detta kanske skrämmer mest, då det oftast är enklare att bara flyta med!
När ni tagit steget så långt skall ni börja leta efter passande litteratur inom ämnet personlig utveckling, bättre självkänsla – kanske även läsa inspirerande böcker som framgångsrika personer har tagit sig tid att skriva. Leta efter umgänge där ni får ett utbyte med ökad energi – se varje dag som en utmaning att göra något som ni tidigare aldrig tänkt. Kanske är det så enkelt att man ler mot busschauffören, håller upp en dörr eller kanske byter två ord men en person i ica kön?
Men den största och första hemligheten är att VILJA, VILJA förändra sig själv till att bli något mer än sur, bitter och offerlik person.
Jag är inte på topp varje dag, ibland kan min självkänsla ligga och balansera på en god femma eller sexa – detta är för mig en mycket anspråkslös nivå men jag känner att ju mer jag jobbar så kan jag nå till en åtta eller nia. Det är inte lätt att varje dag hitta den kraften och energin men det går. Hade jag däremot inte jobbat med det egna sinnet samt jaget så hade jag sjunkit som en gråsten ner till en tvåa eller trea för att sedan med möda kravla mig upp mot en kärv femma.
Ni ser va? Vad hade hänt om vi alla låg på höga åttor? Jo, vi hade haft en lättare vardag, energin hade sprudlat och mer människor hade fångats upp i en positiv anda. Sjukskrivningar hade minskat och trycket innanför bröstet hade lossnat omedvetet – för det är en skön känsla av trygghet att veta att du äger ditt eget öde och har hela livet i din egen hand.
Lycka till!
Bild: Alina Hedenström
Fasen vad fin du är, jag tycker du är en klockren 10 poängsre;))
VA? Jag? Om så är fallet. TACK