Avslöjande i republiken

Arbetsdagen övergick i kväll. Att fredagen gjort sitt intåg var tydligt. Ljudvolymen var lite högre. Människor lite gladare och helgstämningen hade redan omfamnat den kungliga huvudstaden. Likt andra glada människor tog också vi vår tillflykt till ett vattenhål. Tillsammans med en kollega och hennes goda vänner gjorde jag entré på Republiken. Ett bord blev ledigt och det belägrades snabbt av fredagsvana vänner.

Fredagskvällen inleddes med trevliga samtal om allt och ingenting som sköljdes ned med kall öl. Vid bordet intill satt ett sällskap som inte var ett sällskap. Och två par som inte var par i den bemärkelsen. Det var tydligt och deras kroppsspråk avslöjande det.

Ett riktigt avslöjande fångade min uppmärksamhet på republiken. Vad vi säger är viktigt – men det är enkelt att ljuga. Kroppsspråket är något helt annat. Ibland kan det kontrolleras – ibland inte. Och kroppsspråket hos sällskapet intill blev sedan samtalsämnet under nästan en timme – då jag, Båstad och Orust följde händelserna på nära håll.

Men först en tillbakablick och bakgrundsfakta kring kroppsspråk och varför det är så viktigt. En gång i tiden studerade jag retorik. Kroppsspråk var då ett självklart inslag. Jag använder själv ett ibland yvigt kroppsspråk och försöker vara uppmärksam på min omgivning. Främst eftersom vi både berättar och avslöjar mer än vad vi tror. Vare sig vi vill det eller inte. Den amerikanske kommunikationsforskaren Albert Mehrabian skriver att vi uppfattar 7 procent för det rent verbala (ord), 38 procent är tonfall, betoningar och andra ljud och hela 55 procent är det icke-verbala. Det innebär att om man räknar tonfall och betoningar som en del av kroppsspråket så är det mindre än 10 procent av innehållet av det vi säger som kommer fram. Intressant. (läs mer här)

Åter till gårdagskvällen och bordet intill som vi nyfiket följde utan att höra vad de faktiskt pratade om. Det behövdes inte då vi följde det försiktigt.

En kille i 30-årsåldern var påtagligt intresserad av en jämnårig tjej. De såg ut att tillhöra samma sällskap men var inte vänner. Killen var väldigt avslöjande i sitt kroppsspråk mot tjejen. Att han var intresserad hade en blind sett. Han vände sig tydligt mot henne, lutade sig framåt medan han pratade med henne. La handen på hennes axel och försökte på alla sätt att få hennes uppmärksamhet.

Tjejen var inte lika intresserad. Armarna i kors. Vred kroppen mot sin kompis. Varje gång killen lutade sig fram – svarade hon med att luta sig tillbaka. Undvek ögonkontakt och inga leenden. När killen försvann till baren förändrades hon totalt. Armarna föll till sidan, hon lutade sig framåt och var inte lika besvärad längre. Hon log och skrattade. Verkade avslappnad.

När kille satte sig igen fortsatte jakten på hennes uppmärksamhet – fruktlöst. Det här roade oss. Eftersom det var så extremt tydligt hur mycket kroppsspråket avslöjar – och hur lite man ibland uppfattar. Både Båstad och Orust skrattade gott för att sedan spänna ögonen i mig. Hur kunde jag vara så medveten i ämnet? Och varför var jag det? En antydan till Neil Strauss bok ”The Game” gjordes (Läste knappt halva boken innan jag tappade intresset).

Förklaringen är ganska enkel. Jag är extremt nyfiken och intresserad av kommunikation. Kroppsspråket är en stor del av vår kommunikation och det är intressant att se vad vi avslöjar omedvetet och ibland medvetet omedvetet. Att lära sig tolka kroppsspråk är en lära som är svår att ta till sig fullt och helt. Genom att vara uppmärksam på de vanligaste tecknen kan vi dock lära mycket av varandra. På gott och ont. Vissa skulle kunna utnyttja det för egen vinning exempelvis.

Som barn är vi extremt ärliga och avslöjande i vårt kroppsspråk. Om vi ljuger håller vi för munnen efteråt. Om det är något vi inte vill se håller vi för ögonen. Är det något vi inte tycker om rynkar vi på näsan och gör en grimas. Med åren lär vi oss att ljuga och dölja vad vi egentligen säger. Men ibland kan vi inte kontrollera vad vi tycker och tänker.

Och är inte det härligt? Att vi faktiskt inte kan dölja allt med vita lögner och undanflykter hela tiden. Ibland avslöjar kroppen sanningen och våra verkliga känslor – utan att vi är medvetet medvetna om det. Jag avslöjar själv alldeles för mycket med mitt kroppsspråk. Och på något sätt gillar jag det. Att läsa andra och själv bli läst. Ibland avslöjad. Gör det inte livet lite mer spännande?

Vårens förundran

Våren står för dörren och tecknen är tydliga. Flyttfåglarnas sång ljuder åter omkring. Uteserveringarna poppar upp som svampar om hösten och pollenprognosen blir plötsligt intressant. Tydliga vårtecken i min värld. En annan iakttagelse kan till viss del liknas med flyttfåglarna, och jag tror att du kommer känna igen dig. Skillnaden… Läs mer

Vår, nytt ljus, nytt hopp, nystart!

Det som brukar rädda mig genom vintern när träden är kala, gräsmattan brun och jag själv alabastervit är min inomhusdjungel av grönt. I mina fönster trängs och bildas en slags pelargonridå mot omvärlden. Jag är dem evigt tacksamma och därför ska de få en nystart! Jag är en sån där… Läs mer

Alla Hjärtans Dag, en hjärtesak.

Blir lite förbryllad när jag hör hur människor resonerar kring Alla Hjärtans Dag. Allt jag hör när jag frågar runt är att just den dagen (14 februari) är vigd för butiker och att de är de enda som tjänar på att vi firar och uppvaktar varandra. Affärernas lock och pock suger musten ur… Läs mer

Alla hjärtans dag, du är bara bitter.

Snart är det Alla hjärtans dag, kärlekens dag och Amors speciella tillfälle att vara coolaste killen på skolgården. Februari inhyser ett dedikerat tillfälle att öppna sprickan i hjärtat och plocka fram smörsliska kärlekssånger och predika om evig kärlek. Som vanligt finns det en falang som högljutt skriker att detta tillfälle… Läs mer

Kulturkrönikan: Bokreans uppgång, fall och pånyttfödelse

Bokrean har prisats, bespottats och diskuterats i all oändlighet. Gazets Emma Kreü reflekterar över en utveckling som har skett under de senaste åren. Den stora Bokrean som startar i februari varje år är lite som julafton för alla bokälskare, eller har i alla fall varit det tidigare. Nu för tiden… Läs mer

Strunta i alla hjärtans dag

Snart står den för dörren. Överallt omkring mig börjar påminnelserna synas.  Rosa toner, blommor och chokladreklam ökar successivt om än försiktigt. Versala ord i kursiv stil snirklar sig lockande och försöker fläka ut sig och vara tilltalande. Jag skyndar förbi och då slår det mig. Plötsligt händer det. En dag… Läs mer

Välj ditt bästa jag

Motivationen som bortblåst när nya året kommer? Bestäm dig före hur du vill må efter! Hårt arbete mot bättre hälsa eller kanske till och med beach 2016 kan gå förlorat om inte DU bestämmer dig för annat! Det är lätt att etablera goda vanor när vardagen har sina rutiner, jobb, skola,… Läs mer

En juldagsberättelse

Det droppar från taken och vi hoppar mellan vattenpölarna för att försöka undvika vätan. Det är den 25 december 2011 och snön tynar bort. Sakta. Det är plusgrader och en total kontrast mot föregående år då jag upplevde den kallaste juldagen i mannaminne. Eller i mitt minne. Liksom den juldagen,… Läs mer

Jul, jul – skrämmande jul!!

Jul, jul strålande jul är en mycket berömd strof ur en astråkig låt. Den kanske inte är rockigast eller fräckast men den skönjer allt som vi skall sträva efter att nå, nämligen en lysande jul. Den får mig likväl att reflektera över att det faktiskt snart är jul och allt vad det medför –… Läs mer

Tvåsamhetståget

Vem har inte kastat sig handlöst förälskad in i en relation? Den underbara känslan att vara upp över öronen betuttad är det få saker som slår. Att känna att en annan person gör än till en bättre människa. Det är så enkelt att låta sig fyllas av det helt och… Läs mer