Att vara fet i ett fettfobiskt samhälle
I livet, Okategoriserade - 10 juli, 2015, 20:36Alla vet hur svårt det kan vara att bara gå ner några kilo. Föreställ dig då att du skulle behöva halvera din kroppsvikt. Tänk dig att du behöver tappa 50, 60 eller 70 kilo.
Kampen mot kilona som känns helt enkelt övermäktig. Du undviker speglar och alla form av fotografering med största omsorg. Det kan göra vem som helst dyster.
Mitt i vårt samhälle, som till stora delar präglas av kroppsfixering, har problemet med övervikt skjutit i höjden. Tidningsrubriker och löpsedlar lockar ofta med bantningstips och träningsråd. ”Så får du bort fem kilo till bikinisäsongen”, eller ”Så tränar du för att få fastare armar”. För någon som står inför utmaningen att halvera sin kroppsvikt kan detta upplevas som ett hån. Människor med grava viktproblem lever helt enkelt i en värld för sig.
Utseendefixeringen har för många blivit ett väldigt tungt ok att bära. Risken är att de känner sig misslyckade och mindre värda. För att döva ångesten tröstar sig vissa genom att äta. Som i sin tur kan leda till ännu mer övervikt, och det blir en ond cirkel som man kan behöva hjälp för att ta sig ur.
Det förekommer en hel del fördomar mot feta människor. Exempelvis att de är lite dummare än andra, att de saknar självdisciplin och är allmänt mindre begåvade. Det är givetvis inte sant. I vissa kretsar är det till och med nästan okej att hata tjocka människor. Överviktiga personer har blivit det moderna samhällets pestsmittade. Insändare i tidningarna talar om att en del tycker att det borde vara förbjudet för tjocka människor att äta på restaurang. Man menar att vissa matgäster tappar aptiten när de ser en överviktig människa äta. Uttalanden som gränsar till hets mot folkgrupp.
För någon som aldrig varit kraftigt överviktig kan det vara svårt att riktigt sätta sig in hur det känns att vara tjock. Att känna människors fördömande blickar, att inte kunna köpa de kläder man vill och att aldrig bara få vara en i mängden. Var du än går så tittar människor på dig. Krav som att vara smal, snygg och framgångsrik har ökat. Rubriker om bantande förskolebarn förekom inte för tjugo år sedan. Många lever med en ständig känsla av att inte duga. Människovärdet minska i takt med att kroppsvolymen växer och självkänslan krymper ihop till oigenkännlighet. Som väl är gäller detta förstås inte alla överviktiga.
Långt ifrån alla överviktiga har extrema matvanor. I media utmålas det dock ibland på det viset. Det görs underhållningsprogram om människor som lever på skräpmat, chips och chokladkakor. Sedan kommer en sund, smal och lyckad person för att ”lära dem” hur man egentligen ska leva. Trots att tanken kan vara god, att hjälpa människor till en bättre livshållning, så riskerar dessa program att blåsa ännu mer liv i fördomarna. Övervikt kan ha många andra bakomliggande orsaker. Det kan bero på låg ämnesomsättning eller mediciner. Efter upprepade hårdbantningar sjunker kroppens ämnesomsättning. Den ställer in sig på svält för att spara på fettreserverna. När du sedan börjar äta vanligt igen kan det vara svårt att få tillbaka en normal ämnesomsättning. Det resulterar då i viktökning, även fast du äter helt normalt. Det kan också handla om matmissbruk. Precis som vid andra missbruksproblem är det inte bara att bestämma sig för att sluta äta fel. Det behövs ofta experthjälp.
Även arv och miljö påverkar vårt förhållande till mat. De matvanor vi anammar som barn följer ofta med upp i vuxen ålder. Därför är det viktigt att vi tidigt lära oss hur en sund och varierande kost ser ut, och att vi uppmuntrar barnen till goda motionsvanor. man kan ändra på det i vuxen ålder även om det är svårt. Det är också viktigt med goda förebilder så att barnen inte jämför sig med modellvärldens retuscherade ikoner.
För den som av hälsoskäl vill gå ner i vikt kan det underlätta att ha någon som hjälper en på traven. Speciellt om det är många kilon som ska bort. I dag finns professionell hjälp, både med kostrådgivning och i vissa fall på kirurgisk väg. Via nätet kan man också få kontakt med många bloggare med liknande problem. På så sätt kan man hjälpa varandra att hitta både inspiration och motivation att gå vidare i kampen för en sundare kropp. Som i så mycket annat kan det hjälpa bara att inse att det är fler som kämpar med samma bekymmer.
Till sist, några avslutande tankar. Ingen människa har själv valt sitt utseende. Visst kan vi göra en del för att påverka det, men grundstommen är ändå det utseende vi föds med. Därför är det ganska märkligt att vi lägger så oerhört stor vikt vid hur människor ser ut. Som bekant har skönhetsidealen växlat ganska markant genom historien. Förr var det tecken på välstånd när en människa var tjock, det ansågs vara vackert. Idag är idealet det motsatta. Men är det inte så att verklig skönhet kommer inifrån? Eller är det bara en klyscha? Tänk efter. Vi har alla någon gång mött en person som vi tyckte var vacker vid första anblicken, men som bleknar om de inte har en tilltalande personlighet? Kanske handlar skönhet först och främst om harmoni. Att vara i balans med sig själv, livet och sin omgivning. Sen må vi vara runda, smala, långa eller korta. Det ligger nog en hel del sanning i det som lady Marguerite Blessington sa, om att lycka är det bästa skönhetsmedlet. För visst är ett par lyckliga ögon och ett vänligt leende något av det allra vackraste vi kan mötas av?
Av: Helena Waldemarsson
Du har rätt i att ingen människa har valt sitt utseende men jag tror inte det är många som inte tycker att feta människor har sig själva att skylla. Innan man får de 60-70 kilonas övervikt du nämner, har man ju faktiskt sett vilket håll man är på väg mot. Det var ingen som tvingade på dem 70 kilo, de kunde ha stoppat sina vanor vid 5-10 kg. Information om vad man bör äta och vad man bör undvika finns tillhands för alla. Internet t.ex. Motionera är viktigt också. Att sitta och tycka synd om sig själv tar inte bort många kilon. Har själv lyckats gå ner 10 kilo genom nya matvanor och disciplin.
Den där ursäkten om ämnesomsättning och medicin kan bara appliceras på otroligt få feta människor. Med tanke på att fetma är en nutidssjukdom och inte alls var aktuell på t.ex 80-talet, blir det svårt att vifta bort det med ämnesomsättningsteorier. De har ju inte förändrats sedan tex 80 talet. Människor har helt struntat i sund mat och kastar i sig snabbmat som om de aldrig hade sett käk förut.
Sedan är det ju inte hälsosamt heller. Vare sig att vara för tjock eller för smal.
Tyvärr, Hannah, riktigt så enkelt är det inte. Människors vanor formas under deras första levnadsår. Således har ett barn som fått mycket osunda matvanor med sig från födseln mycket svårt att göra sig av med dessa – belöningscentrat har helt enkelt redan programmerats felaktigt och det krävs stora resurser för att bryta dessa djupt inrotade beteenden.
Det är alltså inte så att du kan jämföra din mindre övervikt på 10 kg med sjuklig övervikt och på något sätt tro att du förstår vad den personen har genomgått.
Tyvärr resonerar ganska många människor på det sätt som du gör och de gravt feta får lida än mer på grund av det. Tyvärr gör den irritation du känner – ”Titta, där går en person som var med om det som hände mig när jag gick ner i vikt – men han kunde inte ta sig samman” – det svårare för kraftigt överviktiga personer att ta sig ner till sin målvikt. Men det trevliga är att de mentalt mindre bemedlade men dopaminmässigt lyckosamma kan känna sig väldigt nöjda med sig själva!
Väldigt bra och fint skriven text! Tack för det!!!!