Att leva i jakten på lycka och tillfredsställelse
I livet - 18 juli, 2015, 10:53Det kom ett brev… (så brukar hjärtespaltar låta). Men den här gången var det ett mail och ett rop på hjälp. En kvinna som funderade på varför hon jämt hamnade i tråkiga, riskfyllda och rent av farliga situationer. Hon beskriver sitt liv som att alltid vara otursförföljd och många av hennes vänner har alltid kommenterat händelser med ”Hur kan allt hända dig?”, ”Köp en lott du borde vinna för du råkar alltid ut för så unika saker”. Till en början verkade det vara slumpen och ett taskigt öde som pekade ut vägen för henne. Men så började vi diskutera hur hon levde… Jag kommer givetvis inte att lämna ut henne eller händelser som kan peka ut henne. Att leva riskfyllt har dock visat sig vara ganska vanligt.
Sökandet
Många människor lever med en ständig rastlöshet, en sorts inre oro som är medfödd. Oftast tar den sig uttryck i form av att man flyttar ofta, varierar sina relationer, har ett hetsigt humör, köper nya saker man inte behöver och så vidare, allt för att försöka stilla den oro och den rastlöshet som kliar i själen. Att byta bostad är kanske inte hela världen, det kan vara ett enkelt och effektivt sätt att få en nystart. Men när man väl har flyttat så tar det inte så lång tid innan man upptäcker att man även flyttade med rastlösheten och så börjar man om i sitt sökande igen. När jag har diskuterat med klienter om just oro och sökande är det väldigt få som kan beskriva vad de söker efter. Oftast handlar det bara om att få lugn och ro, känna sig hemma och må bra. Den här typen av sökande är oftast väldigt lätt att komma tillrätta med. Kortare samtalsterapi, större självinsikt och lite distans kan räcka för att man ska börja bygga upp en trygghet i sig själv. Att vara sökande är ju inte en negativ känsla, det är i grunden en positiv och utvecklande känsla som vi skall ta tillvara på, men som allt annat skall det ju ske med måtta och inte påverka vårt liv i riktiningar vi inte vill.
När sökandet tar över
För en del människor är det dock svårt att styra sitt sökande. Att kanalisera och fokusera på rätt saker, att jag finner det jag söker efter oavsett om det är positivt eller negativt, är ett viktigt avbrott i sökandet. För en del kommer aldrig ett avslut eller paus i jakten på ”något”. När man inte kan formulera sina mål är det svårt att veta hur man ska söka.
”Det lönar sig inte att springa
om man inte vet vart man ska!”
Om man nu inte vet vart man ska eller vad man letar efter i livet, och ändå fortsätter att söka, det är då det kan uppstå ett riskbeteende.
Risker
Att vi tar risker tillhör det vanliga, vi handlar hus med rörlig ränta och tar en risk att få betala mer än vi ska. I de allra flesta fall av risktagande är det vad vi kallar ett kalkylerat risktagande, det vill säga att vi redan innan vi tar riskerna har försökt kontrollera vad som kan hända. En form av kontrollerat risktagande leder oftast inte till situationer som förstör liv.
Riskbeteende som kan ge långvarig konsekvenser
Risker som däremot tas utan att veta, eller bry sig om, eventuella konsekvenser, kan däremot bli förödande. Bland kvinnor är det vanligt att sökandet ger sig uttryck i sexeull frigjordhet´och utmaningar, drogtestande och andra ”spännande” saker. Att attraheras av farliga män, att köra snabba bilar och att testa senaste partydrogen ger en adrenlinkick som för en stund avbryter sökandet och ersätter det med falska känslor av välbefinnande och tillfredsställelse. Tyvärr är detta en övergående känsla och skapar efter sig ett tomrum som ökar oron och sökandet. Min erfarenhet (stöds av forskning på området) visar att vissa riskbeteende kan och ger ofta följande konsekvenser;
sexuella utmaningar – könsjukdomar, både att ge och få, våldtäkt, misshandel
farliga män – våldtäkt, misshandel
snabba bilar – olycksrikerna är stora, att skada andra är ett minne för livet, böter
droger & alkohol – beroende, risk att utsättas för brott ökar, misskötsel av jobb och relationer
otrohet – könsjukdomar, känsla av svek och av att vara värdelös
spel om pengar – ekonomiska problem
Allt det här är ju ganska självklara saker, men för en del är det tyvärr svårt att se vart man är på väg!
Ett exempel
Eva är mitt i livet, har två barn och är skild sen några månader tillbaka. Livet har inte blivit som hon tänkt sig, barnen bor varannan vecka och de veckor hon är själv har hon svårt att få tiden att gå. De första månaderna hon bodde själv städade hon och festade lite med sina väninnor. De flesta av dem hade dock inte varannan helg att festa på och snart kände Eva att hon är uttråkad och rastlös. Till en början shoppade hon grejer till hemmet och sig själv och märkte snabbt att ekonomin inte klarade detta. Det blev tufft för henne att klara varje månad och vissa veckor fanns knappt pengar till mat, hon löste det oftast genom små lån från vänner och betalade tillbaks när hon fick lön. Men hon kände att vännerna inte tyckte det var ok och började försöka skärpa till sig. Det gick lite bättre men efter ett tag var hon uttråkad igen, risker med ekonomin skulle hon i alla fall aldrig ta igen! Därför gjorde hon som så många andra singelkvinnor, hon började nätdejta. Eva som aldrig tidigare varit speciellt intresserad av datorer, upptäckte nu en helt ny värld. Och det bästa av allt, den var i princip gratis och fanns i hennes vardagsrum. Hon chattade friskt med män från hela landet och kände sig frigjord och attraktiv för första gången på länge. Lite skamsen kände hon sig ändå och ingen visste hennes nattliga näteskapader. Det var fräckt, man kunde vara precis vem man ville på nätet. Eva pendlade i rollen från madonna till hora för de män hon lärde känna. Eva gjorde till slut det som alla andra gör – man ska ju ses IRL (i verkligheten).
Jag träffade Eva efter att hon blivit misshandlad, bunden och våldtagen under en hel helg på ett hotell, av en man som verkade helt vanlig. Eva är idag en ganska tystlåten kvinna som inte tar några risker, hon håller järnkoll på barnens surfande, dubbelkollar dörrlåset när hon lägger sig och har skaffat hemligt telefonnummer. Som bonus fick hon klamydia som varit svårbehandlad. Eva har idag en lång resa framför sig att få tillbaka livsglädje och tillit till människor. Framför allt måste hon lära sig att bedömma risker och skapa ett beteende som utesluter oönskade konsekvenser.
Eva är naturligtvis inte hennes rätta namn, men händelserna är verkliga och de detaljer jag har fått höra har tagit mig hårt.
Vad kan vi lära oss av detta?
Om Eva haft trygga och bra relationer i sin omgivning hade detta kanske inte behövt hända. Det finns ju massor med artiklar och böcker om nät-etikett som kunde hjälpt henne styra upp sina nätdejter så att de blivit trevliga möten stället för vedervärdiga minnen. Eva drog sig undan och kände inte att vännerna alltid fanns där, därför valde hon att inte vara öppen med vad hon gjorde.
Risker finns överallt och vi kan nästan alltid göra en bedöming om de är värda att ta. Vissa risker anser jag att man som till exempel förälder inte har rätt att ta. Jag tror personligen att om inte ett av Evas barn ringt upprepade gånger och kanske genom detta påverkat gärningsmannens beteende, så hade hon kanske inte levt idag.
Att sakna något kan avhjälpas med samtalsterapi, självhjälp, studiecirklar eller annat. Att få adrenalinkickar kan göras under ordnade former som vissa sporter och aktiviteter, och där finns ju dessutom ett skydd och stöd om olyckan skulle vara framme!
Känner du någon som har eller verkar ha ett riskbeteende? Tveka inte att erbjuda stöd och ge dig inte – det kan vara en fråga om liv och död om det värsta skulle hända. Eller hör av dig till mig om råd och tips!
Tycker du om att skriva? Är du sugen på att bli en del av GAZET redaktionen? Har du specialintresse och kunskap du vill dela med dig? Gazet innehåller ALLT som har med livet att göra och det är brett. Inredning, politik, hälsa, mode, trädgård, skönhet, djur, ekonomi….. Allt är intressant för oss. Skriv ett mail och berätta om dig och vad du vill och kan göra. redaktionen@gazet.se eller mia.hogfeldt@gazet.se.
Kommentera