Jul, jul – skrämmande jul!!
I livet, Therese mc Donald - 1 december, 2015, 04:13Jul, jul strålande jul är en mycket berömd strof ur en astråkig låt. Den kanske inte är rockigast eller fräckast men den skönjer allt som vi skall sträva efter att nå, nämligen en lysande jul. Den får mig likväl att reflektera över att det faktiskt snart är jul och allt vad det medför – normalt sätt innan min flickvän Hanna och dottern Daisy kom in i mitt liv så hade jag en relativt avspänd inställning till denna högtid. Jag kunde fisa runt i mina urmjölkade tofflor och skjuta från höften, inget var för stort, för jobbigt eller komplicerat – allt bara flöt.
Helt plötsligt händer något, man skaffar familj och i den familjen ingår det en någotjultraditionsbunden flickvän, hon som skapar menyer, steker fyra skinkor bara för att se vilken som har vackrast form samtidigt som hon glatt nynnar på urvattnade jullåtar och rycks med i pepparkaksbaket. Hon som tydligt förkunnar att ”Det här är tradition, det här är också tradition – och detta har jag alltid haft.” Ordet vi är synonymt med Hanna och jag är fortfarande bara synonymt med mig– att jag skulle få igenom mina önskemål är ungefär lika troligt som att hoppas på en vit jul i Dubai eller att kvinnor får bära kortkort i Iran. Men…
Vi har tidigare år kört varannan jul, då vi besökt och varit hos våra föräldrar – det har fungerat tillfredställande men det är ju alltid momentet med att någon kanske känner sig förbisedd, ignorerad eller att man faktiskt missar en viktig parameter, alltså att njuta själv. Å andra sidan så vinner man i logistik, alltså man sätter sig vid dukat bord, njuter för att sen tacka och åka hem.Efter att kört racet med att försöka tillfredställa alla i några år så insåg vi att vikten av att en god jul är att tillfredställa sig själv, att vara herre över sitt eget huvud och placera alla måsten i en nött säck för att sen inte plocka fram dem igen. Ingen mådde eller mår bra av att vara överallt och ingenstans. Handen på hjärtat, varje besök blir ju att man sitter som på en spikmatta och funderar när Daisy skall proppas ner i overallen igen för att resa vidare. Det är ingen julafton det är en charterresa med väldigt lite mys och massor av måsten.
Måsten som vi själv skapat eftersom vikten av att eftersträva ett perfekt julkort är viktigare än att lyssna på sin egen själ. No more (visst låter jag självsäker?). I år så blir det helt andra tag, i år så skall VI ha jul – vi skall vara värdpar för årets mest hysteriska högtid och med detta för första gången skapa det jultraditioner som senare i livet skall ge Daisy hennes minnen. Vi sa upp oss från alla måsten och tog tillbaka kommandot. Vår välfärd och sammanhållning är kilometervis mer intressant och viktig än om vi skulle trampa någons släkt på tårna.
Vill släkten dela denna dag med oss så är dörren givetvis vidöppen, inget skulle ge oss mer tillfredställelse om gemenskapen flyttades hit och att alla fick en chans att hänga av sig alla ”To-do´s” samtidigt som jackan hängs på galgen. Här vilar det harmoni, god mat, en skraltig gran och massor av kärlek. Vad mer behövs egentligen? Nu vet jag att min flickvän tycker att jag tagit julen tillbaka till Woodstock festivalen och att hennes tomtar och änglar snart får hippiepannband och runda John Lennon brillor, kanske är mina utsvävningar lite väl lättsamma – men å andra sidan tar hennes mer fascistiska läggning också plats vilket gör att vi hittat en bra balans. Bara för att man gör saker på sitt eget sätt så behöver det ju inte vara synonymt med att alla sitter i garaget bredvid en lägereld och grillar varmkorv. Nä, jul skall firas – men efter egen standard och egna krav. Hanna tar detta uppdrag lite ”halvallvarligt”, hon har redan spräckt julbudgeten med 200 % i inköp av tidningar som skall ge henne (oss) inspiration till att göra årets mest koketta fest, det ligger små julnummer och recept runt hela lägenheten och det tillverkas listor. Listor för bak, mat och listor för att komma ihåg listorna. Visst verkar det hysteriskt? Men strunt samma, det är vår hysteri, vi skrattar och myser i vårt planerande och någonstans på vägen så struntar vi fullständigt i om allt havererar och vi får beställa sista minuten ”take out”.
Problemet med alla dessa saker som man förväntas göra är att de tillslut äter upp en, man blir bara en lätt marionett i det stora julspelet och axlarna sluttar mer och mer neråt för att till slut haverera. Man äts upp som den levande organism man är och börjar göra utspel mot allt och alla. Den egna stegrande frustrationen som man känner men ignorerar, vill man bara skylla bort och kasta vidare, att den sen ändå sitter som en klibbig post-it lapp i mage, med huvud och humör man inte förstår. Vi kan inte riktigt relatera till de känslor som vi själva bygger upp. Vi är experter på att skylla i från oss, vi är så bra på detta att det nästan blivit en konstform och till slut gör vi det så obehindrat att det blir vårt sätt att leva.
Tänk om man kunde stanna upp och titta på sig själv i ett parallelluniversum, bara överväga för en minut, det behövs inte mer. Ur detta rollspel så ser man snart hur den egna ångesten och prestationen kastats som en halvtokig frisbee mellan make/fru, jobb, barn och andra oskyldiga individer – dessa individer som inte spelar perfekta roller i det egna företaget som byggts upp. Visst är det ok att dela ut arbetsuppgifter och ställa krav, men kanske vore det bra om personalen visste att det var anställda i familjeföretaget ”Perfekt jul för alla AB” först, eller? Efter att nu stuckit ut hakan och satt vår standard så önskar jag verkligen att alla kunde komma hem till oss och få känna på detta pilotprojekt – men eftersom vi har begränsat med platser ungefär som Pink har på sina konserter så tänker jag komma med ett annat förslag. Prova istället att applicera detta tänk till ert hem, våga sätta ner foten och simma mot strömmen, gör en vuxen revolt och riskera att ifrågasätta dig själv och ditt agerande. Låt ditt hjärta bli kompassen i rätt kurs för att låta själen hitta hem – föreställ dig själv sitta med harmoni i blicken och titta på omgivningen för att till sist slå dig själv på bröstet och tänka. ”Jag är stolt för det är JAG som bestämmer nu och inga kletiga måsten skall längre få stjäla min harmoni
”Baawhaaa och God Jul!
Tycker du om att skriva? Är du sugen på att bli en del av GAZET redaktionen? Har du specialintresse och kunskap du vill dela med dig? Gazet innehåller ALLT som har med livet att göra och det är brett. Inredning, politik, hälsa, mode, trädgård, skönhet, djur, ekonomi….. Allt är intressant för oss. Skriv ett mail och berätta om dig och vad du vill och kan göra. redaktionen@gazet.se eller mia.hogfeldt@gazet.se.
Kommentera