Snurrar filmjölken och försöker förstå. Varför känns min mage urholkad?
Vad käkade jag i går? Vanligtvis bör maten från gårdagen följa med en bit in på ny dag. Middagen skall ligga som ett galler och skydda.

JA, vad hände igår egentligen?

Jo, H kommer hem med en röd påse. Påsen bär ICA:s sigill vilket oftast innefattar mat. Lättsamt börjar hon packa upp och visar mig långa, mintgröna stavar som sitter samman med ett gummiband. Vid första anblicken tror jag att det är rasta hår som hon köpt men ser snart verkligheten. Sparris.

De åker i grytan.

Hon tar fram en mango. Hackar den. Fint.

Lite skinka och sedan några SMÅ tomater.

Detta blandas till någon form av sallad, sparrisen kokas och det tillreds en gul sås. Vet inte vad såsen heter men o ´boy vad hon vispar.

God blir den.

Allt läggs upp på ett stort fat och tallrikar plockas fram – i ett desperat försök tittar jag till höger och vänster på diskbänken. Mina ögon söker maten. Jag ser sparris.

Sparris och jag är det som gäller. Alltså man kan inte äta sparris och se på hockey?

Det är ungefär lika troligt som att det serveras bratwurst på symöten.

Jag säger inget.

Äter sparrisen och doppar efter instruktioner i såsen medan jag ihärdigt kastar in skinka i mitt glufsande gap. H ser ogillande på mig och visar mig på sparrisen. Rastahåret.

Jag tar en. H blir glad.

Vi håller på så där en stund tills middagen är klar. Ganska så snabbt går måltiden och när vi börjar lyfta bort våra tallrikar så gör magen volter. Magen är uppvärmd. Den vill ha varmrätt.

Magen får vatten och snus – till hockeyn. Detta välblandat med sparris, snabbvispad sås och skinkbitar. Vill inte vara bitter men känner inte annat än att både jag och magen blivit lurade.

Av gulgrönt rasta hår.

Nu fil. Fan, puffarna är slut också. Slät fil får det bli.

Kurr.

Kul.

Vi har ju fanken tid för att bli utbrända och fundera mer än något annat land i världen. Vi svenskar har 2012, så mycket tid att det enda vi har är tid.

Jag kan nästan lova att i Afrika eller Mellanöstern finns det inte någon som person som är utbränd eller sitter och funderar på saker som de inte kan förverkliga. På dessa platser finns det nämligen bara ett fokus – att överleva. När vi förbannar ett system som gör att vi kan få A-kassa, föräldraledigt och pengar utan att göra ett smack så går små tunna femåringar två mil för att hämta förorenat vatten. Unga flickor värjer sig dagligen mot övergrepp och barngraviditeter. Pojkar med pip röst håller en AK47 mot sin axel och blundar varje gång som en knall kommer närmare.

Själva kan vi inte ens pendla 45 minuter till ett arbete för att det inkräktar för mycket på vårt stelbenta livsmönster, medan småbarn i Afrika dagligen går flera mil på tomma magar och med söndriga fötter för att ge sitt understöd till en redan skev värld.

Tänk förr och tänk nu. Tänk dem och tänk vi.

Idag så har Vi maskiner som gör hushållsjobbet. Vi har bilar eller kommunala transportmedel som förflyttar oss snabbare än vinden. Vi har värme. Vi har bra mat. Vi har affärer nära oss med ett brett utbud. Vill vi inte springa runt för att hitta olika saker så finns allt, i många affärer, under samma tak. Vi har datorer som ger oss snabb information.

Vi har FAN allt, men ändå gnäller vi.

Så börja med att kasta ut tv:n och ta dig själv i din egen krage. Fundera ett steg i rätt riktning vad just DU kan göra för att förbättra din vardag. Jag lovar du kommer se resultat. Och kanske en dag så korsar just ditt sätt att tänka en eller två gränser. Och vem vet vad vi får se då? En ny värld. Ett nytt samhälle. Eller bara uppskattning för ALLT som vi faktiskt har?

You tell me..?

Bild: Alina Hedenström 

Ibland kan jag sitta i små sällskap och lyssna, vara observatören som nyfiket tittar fram och följer varje ämne med vidsynt vetgirighet. Vad är det egentligen vi pratar om när vi kommer i stim? Framförallt vad är det vi gnäller och våndas över?

Något som är ett stående och återkommande tema kallas sömn eller oftast brist på det samma. Detta ämne kan ta lika många riktningar som vår regering och när vi väl blir varma i kläderna så förvandlas svenskar från ett grått myller till den som skriker högst. Vid varje tillfälle är det vårt eget dilemma eller brist på sömn som är värst. Att vara trött är det samma som att se på idol i smyg. Alla känner med det och samtliga vill diskutera det.

Morgontrött, måndagstrött eller vanligt trött efter en kväll av festligheter ska man vara, detta vågar jag säga och med det sticka ut min haka ganska långt. Finns inget hos varken Jante eller Luther som pekar på att man faktiskt kan vara pigg och glad över att vara en del av livet?

Skulle vi sen säga detta tillräckligt många gånger till oss själva, att vi är trötta och utarmade alltså, så bygger vi upp ett mantra. Detta mantra blir raskt en sanning. En sanning som vi ivrigt tar till oss och lever efter. Aldrig någonsin ifrågasätter vi eller undrar vem eller vad som kan göra oss mer pigga, nyfikna samt tacksamma över livet.

Jag råkade en gång säga i ett sällskap att  -Jag känner mig hur pigg som helst. Detta skall i synnerhet undvikas då man genast blir behandlad som spetälsk eller mytoman. Det finns inget som kan reta gallfeber på människor som käcka personer fulla med energi. Skulle man till råga på allt sen berätta att man inte är ett offer för regn eller årstid är man snabbt ganska ensam kvar runt fikabordet, blåsandes kall luft över sin nyköpta cappuccino. Samhörigheten är gesvint.

Låt mig vara tydlig och göra några franka yttrande…

Du är inte svensk om du inte hatar mörker, höst och regn.

Du är inte svensk om du inte behöver sova 16 timmar per natt (Även om du är vuxen och inte bebis)

Du är inte svensk om du inte gnäller över ovan dilemman från augusti till april, varje år

Så nu bestämmer jag, att alla slutar vara svenska med tillhörande knepiga beteende. Fast vid närmare eftertanke kanske det kan bli  svårt. Det vi däremot kan göra är att ta tillbaka kraften över våra egna liv. Vi är inte ett trött och bittert folk som sitter på svenska verandor och mumlar sura fraser ur våra vildvuxna skägg.

Någonstans inom vårt inre finns en glöd och en sporre – samma sporre som vi glatt visar de dagar då vi svingar benen utanför sängramen och pyser en vecka mot Rhodos. Visst är vi inte ansträngda när roligheter står och knackar på? Då är vi öppna mot livet och tvingar oss själva att tänka positivt fastän vi bara sovit tre timmar med väckarklockan inlindad i solskyddsfaktor. Vi vet att vi kan när det är glatt. Varför kan vi då inte applicera samma känsla varje dag? Det är inte semester och charter som lockar 365 dagar om året – utan livet och vetskapen att vi någonstans har en underbar tillvaro. För alla borde detta vara bränsle nog att inte ens för en stund känna den egenintalade trötthet som vi fegt och med lättja gömmer oss bakom.

Så sluta att leva ert liv i mörker – var tacksamma – och vakna upp!

Torka sömngruset ur ögonen och för första gången på länge se klart. Det är aldrig för sent att ändra sig. Det hoppas jag ni vet?

Bild: Breakfast at Tiffany´s (1961) 

Anar att det är några som ska resa iväg på sportlovet. Om så är fallet önskar jag er en riktig skön ledighet. Njut. Tänkte här dela med mig av några matnyttiga tips som förhöjer semestern ytterligare. Kanske kan dessa råd ta bort en del friktion och trolla fram magin istället.

1. Ska ni åka bort? Dela på att köra, om ni är två alltså. Annars kan det bli något stökigt. Försök att inte lägga värderingar på hur den andre kör. Svårt?Jaaa. Nödvändigt? Jaaa. Friktion direkt.

2. Kolla bara Facebook en gång per dag. Ägna resten av tiden till att se livet. Ditt liv!

3. Odla kärleken…

6. Väck den du älskar med en kopp kaffe och en puss på näsan. Låt denne få dricka ur och säg de magiska orden. ”somna om älskling, du har semester” Själv går du upp och fixar allt så ni kan ha en UNDERBAR dag tillsammans.

7. Fixa betyder att du skall tänka på ditt sätt minimalt och på hennes/hans sätt totalt.

8. Inse att ni inte har samma måsten. Hon/han har alltid 10 mer.

9. Skratta och se på din partner med nya ögon. Odla minnen som bara är era och skapa nya. Strössla med komplimanger. Le med ögonen. Skit i måsten . Gör inte saker bara för ATT – gör helt enkelt era saker. Lycka kostar inget, men ger massor.

10. Har du barn? Ett litet råd. Jo, de behöver alltid kissa när ni satt er i bilen. Att bajsa precis innan gaten stänger är regel och inget undantag. Barn måste alltid gå på toa när vi har som sämst tillfälle. Gilla läget.

12. Sola inte för mycket. Det är varken snyggt eller hälsosamt. Solbränd i dag – wienerschnitzel vid 50. Scary!

13. Ta ALDRIG av dig gympaskorna efter en heldag utan strumpor tillsammans med andra. Kan dock nyttjas på överfulla uteserveringar. Utrymningen är genast och effektiv.

14. Solglasögon. Solglasögon. Solglasögon. Semesterns måste.

15. Ha en dag som är bara Er. Bestäm en dag var. Planera och överraska. Turas om och involvera barnen. Stjärnorna på slottet. Fast ni är stjärnor i er egen koja.

Lycka till mina vänner. Jag tror ni får ett topenlov.

* Camilla Henemark är klar för 2012 Let´s Dance, där hon teamar upp tillsammans med Pernilla Wahlgren och Marcus Schenkenberg. Detta är alltså samma Henemark som tidigare spelat ping-pong med kungens små rädisor och struttat runt i underkläderna tillsammans med Alexander Bard. Egentligen borde jag sluta skriva här då det på pappret ser ut som en smurf och mamman i familjen Adams parat sig och ut hoppade Camilla, eller som i detta fall – hon styr sin kosa mot en eldiga rumba i ett familjeprogram. Man kan ju smått undra om Drottning Silvia sitter hemma i soffan på Drottningsholm och skakar på kastanjetterna och vrålar OLÉ?

* STAR WARS blir nu dubbat till svenska. Jag fäller en tår för varje bokstav jag precis skrev. Alltså, det är ungefär lika fel som att rita mustasch på Mona-Lisa eller pissa i Fontana Di Trevi. Man plockar inte bort Luke Skywalkers pipande röst mot en flåshurtig Måns Zelmerlöv (med Lundskånska) eller pimpar upp Prinsessan Leia till Molly Zandén. Alltså, så kan det inte bara bli. Jag vägrar. Ungar, stanna hemma eller lär er engelska. Ok? För Star Wars skall vara amerikanskt.

* Carolina Kluft måste opereras och hennes säsong i sandlådan är därmed slut. Alltså, jag blir inte klok på denna kvinna. Hon var tidigare bäst i världen på sjukamp och har genom det vunnit allt. Helt plötsligt bara så slutade hon av och axlade om till längdhopp, eller som det heter i folkmun “Skutt, med hink och spade”. I den här nya sporten så har hon varit så långt ner i poänglistan att man nästan hittat henne på Tranås IP för flickor födda -95. Så från att ha varit folkligt hyllad är hon nu en följetong som vi helst vill zappa bort. Frasen “Sluta medan man är på topp” tillkom av en anledning. Låt oss följa den Carolina. Adjö.

Hur kan detta egentligen vara fel? Varför skriker ni så högt om den kommersiella biten när ni egentligen bara är bittra. Personligen tror jag att alla som blev sist valda på gymnastiken eller fick sitta ensam i matsalen på skolans första dag är de som på något sätt är bittrast. So what om det är en smula cheezy, det finns en rad av taskiga högtider som kan klassas som en samhällsfara och bör lyfta mer ögonbryn än en dag som handlar om kärlek. Behöver jag ens nämna kanelbullensdag eller våffeldagen. Inte nog med att dessa dagar är direkt motbjudande de kan även framkalla ett skyhögt blodtryck, vilket även kan ske på Alla hjärtans dag, men då förhoppningsvis av en annan anledning. Bitterhet dödar även mer drömmar än pensionärer bränner lammeler. Glöm inte det.

Så, visst kan vi med gemensamma krafter plocka fram tjusningen över en dag i kärlekens tecken? Lyfta ögonbrynen över frukostfilen och se storheten. Finns det ingen hjärtevän i ditt liv så kan jag lova att en rad av medmänniskor behöver en känslomässig skjuts. Den ensamme som kan hamstra energi över ett extra ögonkast eller får ett lyft av det där ordet som oftast bara stannar som en tanke. Lyfta en tung matkasse ur en mammas händer eller tacka busschauffören som kör dig varje dag. Hur kan vi någonsin få en förändring i en våldsam värld om vi ägnar en stor del av tid över att vara knastertorra över en dag som utsöndrar kärlek? Är det inte endast en ursäkt för avund?Jag lovar att den 14 februari kan bli en fantastisk dag om du bara tillåter. Att envist stå på barrikaderna och yla om skattekronor och moms, känns bara tacky.

Sorgen och känslorna blev för realistiskt. Herregud, vi kände ju inte varandra, Whitney och jag.  Människor dör varje dag och jag lyfter vanligtvis inte ens blicken. Malmö tunnas ut och Afrika har sett bättre stunder. Jag tar in, reflekterar och går vidare – men Whitney – aj, det känns. Hon har liksom alltid funnits där och hennes underbara röst och mediokra skådespelartalang har varit en vän på vägen. Faktumet som gör mig mest ont är att drogerna vann. Kärleken till att inte vara närvarande slog ut allt, att det fanns en dotter och annat av värde var för henne ett blankt papper. Whitneys stora kärlek var känslan att bli hög. Mina tårar grumlas av en värkande ilska, jag är själv mor. Min dotter sitter orubbligt på en piedestal och jag har lovat att försvara henne mot stora barn i andraklass och eventuellt andra som på något sätt vill henne illa.

Det går inte en dag utan att jag säger “I will always love you” till min familj.

Med ens vet jag var i från jag hört den frasen. Hur den spikat sig fast i min hjärna och hur vacker den faktiskt är. “I will always love you” är så genialt och naket, smakfullt och ärligt så att det med ens ger mig en smula hopp. Kanske var det inte ett blankt papper som dog i det där sjaskiga hotellrummet? Kanske var det inte en egoistisk, påtänd superstjärna? Kanske var det bara en mamma som tillslut blev för rädd för att en gång till ropa varg. Aldrig är vi så ensamma som när vi INTE vågar göra fel mer gånger än vi gör rätt.

Så allt är egentligen bara en tolkning av hur vi väljer och se verkligheten. Vi förlorade just en superstjärna medan Elvis Presley precis fick en ny bordsdam. Någons förlust är alltid någon annans vinst.

Men kom ihåg Elvis – love her tender – för det förtjänar hon.

* I helgen startar Mello 2012. Sveriges största musikspektakel. Givetvis kommer alla följa detta program för att sedan direkt avsky på facebook. Då jag alltid annars är chef över fjärrkontrollen får friskt abdikera den här helgen och kommande. Den vanligt så lugna frun blir en vandrade spotifylista och jag får snällt sitta bredvid och dippa smaklösa morötter med alldeles för nyttiga tillbehör. Precis, ni har förstått rätt. jag gillar inte Mello. Eller kanske, en sak gillar jag. Läste att Afrodite skall göra comeback och när de intervjuades i Aftonbladet så diskuterades deras nuvarande dagsform, hur de skall leverera som elitidrottsmän. Svaret kom rakt. Jag älskar svaret. “För oss går det inte att pilla oss i naveln, eller i fisan” Alltså, FISAN. I love Mello 2012.

* En deltagare i Svenska Biggest Loser har fått problem med hjärtat. Fan vad tragiskt. En kille kan släpa på två höghus i flera år men när han väl gör något åt det så pajar hjärtat. It makes no sense. Varken det eller att det finns en publik till program av den här genren. Vad kommer härnäst? “BIGGEST POOPER”?

* Läste att SAAB snart blir kinesiskt. (IGEN) Kina. (IGEN) Kinesiskt. IGEN) Ähh. alltså. Jag vet inte. Orkar inte skriva något om det. (IGEN) Ähh, what a heck. Vad tycker ni?

* Sverige är täckt av en snökanon. Snökanon? Hur fräckt är inte det? Eller är det en glass? Vem vet?

Likt alla andra skakar jag av ilska gällande fallet Linnea. Ni vet den unga tös som en vanlig dag i skolan blev indragen och våldtagen på en toalett i den skola som hon då gick på. Mot min vilja så följer jag allt som skrivs och varje gång jag läst färdigt kommer jag på mig själv med att skaka på huvudet och bakom mina halsmandlar bränner en stor dos avsky.

Kan ni tänka er in i Linneas situation? Den där stunden på en sjaskig toalett när hela hennes väsen blev skändat och ungdomen försvann som ett välbalanserat lönekonto. Allt som hon tidigare trott på är borta, hennes barnaögon är fulla med stillbilder där hon inte längre äger sin kropp och själ. Hennes kropp är inte bara vanärad – hennes minne fullt av bilder som INGEN ska behöva bära på. Jag tror aldrig att vi kan förstå, vi kan givetvis försöka att skaka liv i den dos av empati som varje människa har men trots detta kan bi inte begripa.

Ingen vuxen hjälpte Linnea.

Linnea var ensam med sin familj och EN vän.

Alla andra hjälpte honom.

Rektor, präst, myndigheter och kamrater visade i sitt agerande att det är helt ok att kränka en annan människas integritet och sedan bli bemött som en kung. Rektorn gömmer sig idag för media likt en strykrädd hund och prästen förvarar sitt betende med “Jag gjorde fel”…

No shit!

Du käre präst behöver inte säga det – vi vet det redan och har vetat hela tiden!

Men om man blickar framåt och glömmer ALLA fel så vet jag att Linnea kommer att få upprättelse. Hon kommer att bli en stark kvinna som verbalt sparkar alla män på pungen och angriper möjligheter med en energi olik oss andra. I hennes ögon kommer detaldrig mer finnas hinder eller något som håller henne tillbaka då hon redan mött allt detta och faktiskt vunnit. Hennes mun kommer att skratta, hennes ögon lysa och där ute någonstans finns en kärlek som kommer att visa henne vad verkligheten handlar om.

Så jag ber dig, fundera inte på den rädda fläskhare som gjorde detta mot dig, han är inte värd dina tankar. I all sin framtid är han redan dömd, kanske inte direkt i allas ögon men i sitt eget huvud. Varje gång han stänger ögonen så kan han känna sitt agerande. Detta kommer att förfölja i senare relationer, och natten kommer att bjuda på mardrömmar. Som sagt, han är lastad. Vad skönt tycker jag utan att för en stund dröja vid tangenterna och fundera på om jag ska skriva detta. Jag tycker så!

Och för att summera dessa ord vill jag knyta tillbaka till det jag skrev i början. Bara så du vet Linnea, alla känner för dig, tänker på dig och framför allt vet vi hur rätt du har.

Så nu Linnea, är det bara upp till dig att ta tillbaka ditt liv och vad du en gång visste.

Lycka till vännen.

(Som ni säkert förstår är Linnea ett fingerat namn)

Det finns så många kvinnor och flickor som far illa där ute. Stå upp för vad som är rätt.

Kvinnofridslinjen 

Jag har inga exakta siffror på detta men kan utan att anstränga mig för mycket komma fram till att det är en otrolig massa – då diskuterar vi inte ens de mörkertal som finns. Ledtiden på dessa stackare är att de bär ett enormt ok på sina axlar, lägger på fejkade masker tills den dagen kommer då livet rasar som ett korthus. Ord som utbrändhet, psykofarmaka och andra hjälpmedel hittas för att skapa en dräglig tillvaro och ett andningshål för att kunna bedriva något som närmast skall kallas liv. Detta är många människors vardag, bakom dörrar darrar det i många själar.

Tänk nu om man kunde backa bandet och fånga upp en stor del av dessa individer innan de blir ett nummer i Sveriges mätningar över långtidssjukskrivna. Om det fanns ett plåster som kunde ge lite bot och bättring för att till sist ryckas bort utan en enda känning? Jag vet att detta plåster finns och jag vet också hur man hittar det – man letar inom sig själv. Det egna jaget har svaret på varför man mår som man mår. Ansvaret ligger inte på samhället, kommunen eller den egna familjen, ansvaret ligger på Dig och ingen annan.

Visst kan det låta förmätet att jag sitter här och pekar finger mot en sargad personlighet, och inte kommer med ett enda råd förutom att leta i sitt eget förråd.

Att vissa saker är konstaterade struntar vi i, hur många har inte gång på gång suttit och tänkt ”Det händer aldrig mig” eller “Jag kan inte”?  – Varför bry sig om att räkna?               Alla har ett behov av att racka ner på den egna förmågan för att sedan kunna säga ”Vad var det jag sa?” Det man dock inte tänker på är att för varje slag du slår mot dig själv så rubbar du in en sanning, en sanning som sedan i moment två nämligen kallad livet kan bli ohyggligt svår att bli av med.

Vad tror ni hade hänt om samma personer sagt till sig själv varje morgon ”Du kan” ”Du är vacker” ”Denna dag är min dag”? Jo, vi hade haft människor som själva tagit ansvar och bollat stora frågor med sig själv, omgivningen och gjort varje dag till en speciell dag. Jag vet att vi uppfostras till att vara lagom, att det är den svenska standarden för hur vi skall bete oss mot varandra utan att för den saken skull trampa någon på tårna. Lagom är inte skrämmande, lagom är lagom. Däremot så vet ni och jag hur vi bemöter den lilla klick som inte är lagom – de som vågar att varje dag leva, falla för att sen leva igen. De som inte tycker det är ok att komma femma i ett lopp när prispallen och guldet var så nära.

Skrämmande?

Sagt och gjort, man ändrar sig inte på en dag men för att komma till en status där man faktiskt tycker om och respekterar sig själv så måste man öva, öva, öva, öva och öva. Självkänsla är färskvara liksom vispad grädde den blir lätt unken och sur om den får stå länge orörd. Antingen äter man upp den och det är ”Thats it” eller så jobbar man varje dag för att hålla en god högsta nivå.

Men hur gör man då? Kan anta att alla tänker denna fråga! Det finns givetvis inget givet svar – men som första sak bör man inse att man behöver utvecklas, att faktiskt komma till insikt att ett visst mönster förföljt och visat vägen genom hela livet. Kanske kan man med hjälp av detta lägga ihop ett och annat och inse att det är just DU som är mönstret och genom detta börja tänka lite annorlunda. Se det så här, se livet som en kub – alla människor är ungefär lika i denna kub, alla anpassar sig och lever i det närmaste på samma sätt.. Men så kommer det någon som börjar gnaga på hörnen, denne person börjar hitta öppningar som inte tidigare har funnits eller varit tillgängliga. Man börjar bredda sitt synsätt – slår upp ögonen för nya frågeställningar med nyskapande tankebanor. Det är inte helt igenom enkelt för genom detta öppnar man sig också för angrepp, nya vinklar och att tvingas ta ställning.

Detta kanske skrämmer mest, då det oftast är enklare att bara flyta med!

När ni tagit steget så långt skall ni börja leta efter passande litteratur inom ämnet personlig utveckling, bättre självkänsla – kanske även läsa inspirerande böcker som framgångsrika personer har tagit sig tid att skriva. Leta efter umgänge där ni får ett utbyte med ökad energi – se varje dag som en utmaning att göra något som ni tidigare aldrig tänkt. Kanske är det så enkelt att man ler mot busschauffören, håller upp en dörr eller kanske byter två ord men en person i ica kön?

Men den största och första hemligheten är att VILJA, VILJA förändra sig själv till att bli något mer än sur, bitter och offerlik person.

Jag är inte på topp varje dag, ibland kan min självkänsla ligga och balansera på en god femma eller sexa – detta är för mig en mycket anspråkslös nivå men jag känner att ju mer jag jobbar så kan jag nå till en åtta eller nia. Det är inte lätt att varje dag hitta den kraften och energin men det går. Hade jag däremot inte jobbat med det egna sinnet samt jaget så hade jag sjunkit som en gråsten ner till en tvåa eller trea för att sedan med möda kravla mig upp mot en kärv femma.

Ni ser va? Vad hade hänt om vi alla låg på höga åttor? Jo, vi hade haft en lättare vardag, energin hade sprudlat och mer människor hade fångats upp i en positiv anda. Sjukskrivningar hade minskat och trycket innanför bröstet hade lossnat omedvetet – för det är en skön känsla av trygghet att veta att du äger ditt eget öde och har hela livet i din egen hand.

Lycka till!

Bild: Alina Hedenström