Iskallt!
Så fort solen går i moln så blir det alldeles fantastiskt kallt, jag hade glömt bort det. De första dagarna fick jag gå i min vinterjacka för att sedan, långsamt, växla ner till min vårjacka. Man vänjer sig ju vid det mesta, bara man tar det försiktigt. Till och med katten har vant sig vid Svenskt klimat, i alla fall lite. Vänta bara tills snön kommer, då kanske vi båda två längtar tillbaka till hettan i Tanzania…
Tragisk
Jag är riktigt tragisk som bloggare ibland, tror ni inte att jag drog iväg på en liten weekend och glömde kameran hemma? Tack gode gud att jag i alla fall ibland har huvudet på skaft! Emellanåt, i alla fall…
Äntligen hemma
Det gick bra, faktiskt, att packa ihop flera år av sitt liv och skeppa hem det till Sverige, trots att det var på håret att vi fick ner och ihop allt!
Men över 190 kg bagage och en katt i en transportväska så gick det förvånansvärt bra att flyga hem, trots att man onekligen känner sig lite mörbultad nu när man har landat. Men det var det värt, det är helt underbart att kunna sätta sig ner en sekund och inse att allt gick bra och bekymmersfritt. Fast jag är fortfarande lite uppe i varv, efter en månad av fixande och trixande, men snart går nog det över och då är det dags att tänka sig framåt uppåt!
Det reder sig!
Allt drar på för fulla muggar här, det går i 110 och det känns bra, för allt håller på och löser sig väldigt bra. Visserligen blir det några riktigt sena kvällar på jobbet när allt måste fixas, städas och ordnas, men det kommer att gå som på räls.
På söndag runt 20.30 måste jag, sambon, katten och våra ca 120 kg bagage vara på plats på Julius Nyerere International Airport för avgång till Sverige. Jag kommer att gråta floder.
Dagens bloggtips, eller en kärleksförklaring till Zandra Lundberg
Jag läser en del bloggar och har några favoriter som får mig att vika mig dubbel av skratt i princip varje gång de publicerar nytt och tänkte att jag skulle lämna ett tips om det nu är någon där ute som känner att de har behov av det.
Första (och för dagen enda) tipset;
Ta-daa;
Zandra Lundberg, nöjesreporter, krönikör och bloggare på Aftonbladet.
Hon skriver helt underbart roligt, skitigt, becksvart, ärligt och rakt och jag blir nästa grön av avundsjuka när jag tänker på hennes påhittighet, hennes (sjuka) humor och hon utelämnar sig själv som en verbal callgirl på Kinondoni Road (ni vet, de där som står i miniskirts och urringat i mörkret på oupplysta Kinondonivägar och plutar och putar om kvällarna? De som man vet har förhoppningar om att tjäna in sina barns/syskons/pojkvänners school fees/klädkostnader/läkarräkningar genom några snabba juck i baksätet på någon rik persons Land Cruiser? Nejhejnej, men jag har sett dem i alla fall).
Jag ryste av välbehag över hennes krönika om hennes bröstoperation och applåderar henne när hon jagar (och kommer till insikt om) Terminal 5-män, men absoluta favoriten är inlägget om Christer Sandelins hår, jag skrattade så att jag nästan grät och kunde inte låta bli att återberätta hela inläggen för min sambo, som fick samma reaktion. Så sjukt kul att läsa att jag blir lite StarStruck bara av att tänka på det (hon använder ord som ”tummelplats”, är inte det genialt?), samtidigt som det kniper lite i hjärtat när jag hör hur dåligt hon mår ibland, dock gör hon det med en kolsvart galghumor som får mig att le mitt i eländet.
Har du inget roligt att göra i helgen? Sätt dig genast ner och läs hennes blogg från början till slut, så har du i alla fall gjort något vettigt innan du måste tillbaka till grottekvarnen på måndag!
Och här kommer det roliga i kråksången, min kusins sambo kommer också från Åland och det här som Zandra skriver om ”rolig dialekt” som hon blir lite mobbad över med jämna mellanrum, har jag aldrig märkt något av? Har aldrig ens tänkt på det, jag tycker att det låter precis som alla andra, men å andra sidan så är jag ganska lost överlag när det gäller nyanser i uttal, jag har kanske inte kopplat att jag missar något?
Kattpackning
I dag är det tolv dagar tills vi åker och det är mycket att pcka och fixa. Katten är i alla fall nästan klar, bara att packa ner henne i hennes väska och sedan är hon good to go!
Schools for the Future
Tror du är en ökad förståelse för din omvärld och en möjlighet att kunna ta till sig information med ett kritiskt tänkande är en bra väg till bra, fredligt liv?
Om du gör det så läs gärna min artikel om organisationen Schools for the Future som ligger här på Gazet just nu, du hittar den här!
Seså, iväg med er!
Inbjudningskort?!
Alltsa, jag ar en ganska rak person och gillar inte när det blir alltför komplicerat, sa jag var dum nog att tro att det skulle vara enkelt att fixa ihop ett litet bröllop i ett kick, för det borde ju inte vara så svårt, eller hur?
Jag, som tyckte att första provningen av första klänningen som vi hittade i den första brudbutiken vi klev in i skulle kunna passa utmärkt att ha på mig, tänkte att det här skulle bli en okomplicerad historia. Och det hoppas jag fortfarande, för just nu finns det bara ett moln på min bröllopshimmel och det är det faktum att det verkar vara otroligt svårt att få tag i inbjudningenkort som innehåller mer än typ fyra microrader med text! Fyra microrader?! Vad får plats där? Inte ett smack, och definitivt inte det jag vill ha på kortet.
Självklart kan man specialbeställa, självklart kan man trycka egna, absolut. Men då går man över den där gränsen från det okomplicerade till det komplicerade, och det vill jag verkligen inte…
Papper, papper, papper!
STÄNDIGT dessa papper.
Flyttdatumet närmar sig, 6/5 sätter vi oss på ett plan och flyger hem till Svea Rike, med alla våra saker, projekt och katt med oss. Det skall bli alldeles underbart med även också otroligt sorgligt, efter mer än 4 år så har vi många underbara vänner som vi kommer att sakna mycket.
Dock är det inte det som oroar mig just nu, det där kommer att bli förjävligt och det vet jag, jag är förberedd på det. Men det jag däremot inte är förberedd på är att det krånglar sig med mina papper till katten.
Tar man ett prov i oktober och skall fa svaren i januari så kan jag lova er att man är mer än lovigt förbannad när det inte har dykt upp i mitten av april. Eller som nu, när vi närmar oss slutet av april. Speciellt inte när man har besökt stället säkert fem gånger, ringt ett flertal gånger och ständigt mötts av samma ”det kommer snart, oroa dig inte”. Nu är det ingen på veterinärkliniken längre som säger åt mig att inte oroa sig, istället säger de att de jobbar på det, att det kommer snart. Och så ber de om ursäkt. Jättemycket. Men vad hjälper det om min katt inte är flygklar 6/5? Inte ett skit.
