Beslutsvånda?
- 13 februari, 11:20
ÅÅhhh vad jag hatar att ta beslut! Fast inte när det gäller att vara professionell då går det alldeles utmärkt, men när det gäller beslut om mig själv… ska jag köpa en svart eller en röd tröja… ska jag byta jobb eller inte (fast det gjorde jag ju till slut!).
Det är så svårt att ge sig själv råd! Jag försöker vara väldigt sträng mot mig själv samtidigt som jag är pedagogisk, problemet är att jag hela tiden försöker smita undan och liksom hoppas på att nån annan tar beslutet åt mig… men så funkar det ju inte. Den enda jag lurar är mig själv.
Jag har varit duktig och gjort en för- och emotlista, jag har för en gångs skull inte engagerat någon annan än min man i diskussionen kring mitt beslut (det hjälper ju inte att vi tycker helt olika!). *grrr*.. igår hade jag bestämt mig för JA! Idag lutar det åt ett NEJ! Men herregud människa – bestäm dig!!! Once in a lifetime-chans… men är det värt det? Ha ha ha… Jag tror jag blir tokig!
För att lätta upp i beslutsvåndan ska jag nu rimma en smula.
En vanlig flanör kom och berömde mitt högra ögonbryn. Han sa att han var en enbent konduktör uppfostrad av sig själv på självaste Fyn. Jag tackade för uppmärksamheten och erbjöd honom en pastill, något han tackade för och tuggade och sög så att han plötsligen liknade en mandrill.
- Jag gillar känslan av fräsch cellofan plast !! skrek han sedan och släppte en fjärt. Då tänkte jag som så att denne flanörs hjärna måste någon otrevlig organism ha förtärt.
Jag tackade för mötet där vid vår gemensamma trottoar och önskade i mitt innersta att denne individ inte blir far.
———————————-
Jag tackar för visat intresse och bistår gärna med kontonummer om en obetvingbar lust infinner sig hos er att skänka en slant till min poetiska verksamhet.
Hahahaha……
Så bekant! Men bara du och BARA DU kan bestämma. Soo ”DO IT!!!”
Kramar
Härligt att ha dig nära igen.