Marie Casparsson-Buser
untitled

Klart jag tror på tomten – han finns ju

  • 9 december, 14:54

 

Alltid i juletid så tänker jag på min underbara pappa som dog alldeles för tidigt. Han älskade högtidliga tillfällen och julen var nog en av hans favoriter. Hans glädje och upphetsning för klappar, mat och att umgås med familjen var härligt smittsam och jag känner precis likadant idag.
Han fick mig också att inse att tomten finns i allra högsta grad.
Under några år i min barndom bodde vi i Umeå där pappa tjänstgjorde på K4 regemente.
Varje julafton kom pappa upp med en ursäkt varför han var tvungen att kila ut en sväng.
En halvtimme eller så senare hördes bjällrorna på avstånd och snart syntes tomtens brinnande fackla. Det på snön dova ljudet av hästens hovar blev tydligare och så stod äntligen hela ekipaget parkerat utanför vårt hus.
Det ho ho hoades och vi hade varit så snälla hela året och lovade att vara om möjligt ännu snällare i framtiden. Vi fick våra klappar och tomten smackade på hästen och de försvann i fjärran. Vi hade fått en magisk upplevelse.
Så småningom började oråd anas och plötsligt hade vi listat ut att det var ju pappa som var tomte och det blev bestämt på ett systerligt sätt att avslöja hela plotten.
Julafton kom och allt hände precis som vi förväntat oss.
Så vi hoppade om möjligt ännu mer än vanligt upp och ner, ivrigt skrikande att ”vi veeeet vi veeet, det är duuuu Pappa”. Till vår enorma överraskning kom pappa gående på vägen och talade om hur lycklig han var att äntligen få träffa tomten. Han hade ju missat tomtefars besök i så många år.
Där fick vi något att fundera på, min syster och jag .
Så kom inte till mig med nonsens om att tomten inte finns för jag vet att han är sagolikt verklig.


tarar-ar-ord-fran-hjartat

Glädje och sorg

  • 25 november, 14:45

Sorg och glädje kommer från samma källa. Alla har vi väl fällt glädjetårar.
Jag upplevde det igår kväll under programmet ”Så mycket bättre”. Det var så många roliga kommentarer och klipp som fick mig att skratta både högt och länge. Så plötsligt grät jag och visste inte riktigt hur glad eller ledsen jag var. Det var inte glädjetårar utan mer  släppatagettårar.
Att gråta verkar för många vara ett svaghetstecken, något jag inte förstår. Det är väl hur underbart som helst att får lätta på trycket ibland. Om det sen är genom gapskratt eller hejdlös gråt spelar inte så stor roll och båda två är lika viktiga. Livet består ju av upp och ner kurvor.
Ibland har vi tuffa perioder att gå igenom, ibland svävar vi på små lätta moln, och ibland är vi någonstans mitt i mellan.  Mitt i mellan just idag, för mig,  har att göra med den stundande månaden, december.
Julen en underbar högtid och att få fira den med nära och kära är fantastiskt. Sedan min skilsmässa har det varit svårt att hitta ett nytt sätt att fira jul. Även om mina barn är vuxna män nu, vill jag så gärna att de ska vara lyckliga och njuta av feststämningen och att få göra det tillsammans med dem  är guld värt.
Nu bor jag i Sverige och en jul tillsammans blir det inte i år. För första gången kommer hela julhelgen att firas med barnen på Irland och jag här. Detta faktum ligger som en skugga, envist hängande över mitt huvud. När jag var ute på min morgonpromenad idag så var det mesta en påminnelse om tider som varit. Där stod en liten pojkcykel, då kom minnet av alla söner, i tur och ordning och hur de lärde sig att cykla. Ett gråtande barn som fick kramar och tröst av mamma fick mig att minnas all gånger jag hållit om och varit där.
Plötsligt blev jag så nostalgisk och berörd att jag satte mig på en stubbe i skogen och grät en skvätt.
Vips och vift! Båda mina hundar kom  till snabb undsättning. Upp i knät hoppade de och massor av pussar fick jag och skrattet bubblade upp.

Min nostalgitripp tog slut och tillbaka kom glädjen och tacksamheten till allt som är. Mina härliga söner, de är glada och mår bra.
Varje gång jag ser dem är som julafton. Ja, lite så här kan det vara ibland och så var det i mitt så mycket bättre igår kväll. Jag välkomnar skratt och gråt, glädje och sorg med tacksamhet och går vidare i livet.


a_light_in_the_dark_by_lealion-d4xlz4o

Det brinner alltid ett ljus

  • 13 november, 11:20

Solen skiner och det är en strålande vacker dag. Har varit ute i skog och mark och bara njutit av allt vad Moder Jord har att bjuda på.
November är ju en sån där månad som många vill bli av med. Precis som januari, februari och mars.
Visst kan vintern kännas bra lång och det är underbart när vårsolen äntligen börjar titta fram efter allt mörker.
Skulle det vara lika underbart om vi inte hade årstiderna?
Mina år på Irland har förändrat mitt sätt att se på vädret. De irländska årstiderna liksom suddas ut och blir till en enda lång period med enstaka undantag som bekräftar den regeln. Regnet är så intensivt och molnen hänger så lågt som ett lock över landet och hela vardagen. Jag känner tydligt hur allting är relativt.
Tillbaka i Sverige efter 20 års boende i grådask tycker jag att vädret här är helt ok. Och nu när vi är i mitten på november är jag som ett litet barn bland alla vackra ljuslyktor och stämningsfullt brinnande ljus.
Varenda hem skyltar med sitt eget sätt att mysa i mörkret. Det värmer och känns gott i hela kroppen. Minusgraderna har på något sätt en uppfriskande effekt och gör att det är extra speciellt att komma hem och tända ljus.
Livet blir lättare och roligare om vi fokuserar på att ha en optimistisk syn. Att se positivt på livet är inte alltid det lättaste men att möta vardagen med optimistiska hoppfulla tankar gör att vi alltid kan se det där brinnande ljuset som sprider glädje och värme.


imagesCA9L3RXF.jpgbeauty

Vad är det som händer egentligen?

  • 4 november, 12:49

Som jag berättat tidigare jobbar jag extra på en skönhetklinik. För mig är inre skönhet grunden till att vara vacker sen är det bra att ta hjälp av små knep här och där för visst bryr vi oss om utsidan. Ögongodis är ju alltid gott om bara för ett ögonblick.
Men nu börjar jag undra hur en stor del av  unga tjejer tänker. Det verkar som om var och varannan kommer för en brasilian laserhårborttagning. Rubb och stubb av muffen ska bort…för evigt.
Vill alla se ut som små barn eller?  Jag är den första att hålla med om att viss ansning behövs, särskilt i min ålder då det mest ser ut som en välkomstmatta istället för den fint formade triangel som nu är ett minne blott. Men att vara helt skallig mellan benen… undrar förresten om det är hälsosamt.
Jag behöver väl inte tala om att inte en enda kille bokar in sig för denna behandling.
Nästa steg för dessa unga flickor är läppar.  Alla vill ha stora fylliga pussmunnar. Och har de väl börjat så vill de gärna ha större och fylligare vid nästa besök.
Jag undrar hur många av alla dessa flickor gör det här för att de tror att de blir lyckligare av det och hur många gör det för att behaga killar?
Grymt tacksam att jag har min holistiska business där jag lever de flesta dagarna i veckan. Det är som ett heligt rum. Min önskan är att fler och fler ska upptäcka hur många fantastiska sätt det finns att ge sig själv skönhet från insidan. Märkligt hur de flesta är villiga att betala tusentals kronor för yttre skönhetsbehandlingar men när det gäller inre välmående och lycka ska det helst vara gratis.

 


Korta stunder av lycka.

  • 25 oktober, 08:27

Här sitter jag vid frukostbordet i min äldsta sons hus i Trim på Irland. Utanför är vädret som det är på denna ö. Grått,småregningt och blåsigt. Det är ju inget land man åker till för vädret precis. Ja, här dricker jag mitt te som jag har svårt att svälja eftersom gråten sitter och guppar upp och ner i halsen. Johan lämnade huset tidigt i morse för att jobba och jag åker vidare upp till Nord Irland idag. Efter en härlig kväll med god mat och vin, många skratt och ”bara vara” stunder så känns det bara sorgset. När får jag njuta av min stora killes sällskap igen? Han är sån underbar människa och jag pyser av stolthet vid tanken på att han är min son. Det hinner nog bli 2013 tills nästa gång vi ses. Att underbart är kort känns idag sant. Så tacksam för att jag har så underbara barn och tanken på att äta lunch med mitten killen idag gör att det snabbt känns bättre i hjärta och själ. Dags för fler stunder av lycka och de finns ju hela tiden bara man lämnar gårdagen bakom sig och låter morgondagen vänta på sin tur.


images

Underbara var dag

  • 16 oktober, 10:51

Där stod vi i tunnelbanetåget, alla morgontrötta passagerare. De flesta med hörlurar i öronen och blicken ner i golvet.
Jag älskar att ha alla mina sinnen riktigt vakna och uppmärksamma. Det finns ju så mycket att ta in,  så detta moderna sätt att stänga ute allt som händer runt omkring oss är definitivt inget för mig.
Plötsligt kliver en liten pojke på tåget hårt hållandes sin pappas hand. Den lilla killen var nog inte mer än två år och det är ovanligt att se ett så litet barn till fots, utan vagn. Han var vitblond med stora blåa ögon och riktigt Astrid Lindgren söt. För den här lilla parveln fanns det så mycket spännande att titta på och det mest spännande var hur dörrarna öppnades och stängdes. Det var ju som rena trolleriet.
Så betagande söt var han att alla som stod runt omkring lyfte blicken från golvet och tog ut hörlurarna ur öronen.
Alldeles varm inuti blev jag när pojken tittade rakt på mig och vinkade. Lycka!!! Allt detta varade bara från Tekniska Högskolan till Stadion. En station. Det var tillräckligt för att vi som stod upp i tunnelbanevagnen fick något som förde oss lite närmare varandra och alla hade ett leende på läpparna.
En kort stund i vardagen tack vare en liten pojke som hänfördes av saker som de flesta av oss tar för givet. En underbart viktig lärdom tycker jag. Stanna upp några gånger varje dag, titta runt omkring, tita på alla de små detaljerna runt omkring. Känn tacksamheten skölja över dig.
Tänk om vi istället för att koncentrera oss på allt som går fel, skulle ge tid till alla saker, stora och små som går rätt.
Vi spiller ut mjölken på morgonen och hela världen rasar samman. Vi skapar bilder av negativa händelser hela tiden. Vi till och med planerar i huvudet hur resten av dagen är förstörd.
Tänk om vi istället gör tvärtom och tar något bra som händer, hur litet det än är och använder samma process. Vi ser hur hela vår dag kommer att bli fantastisk. Vi kan skapa överdrivet underbara bilder och känslor och planera dagen efter det. Det finns så många tillfällen varje dag som gör oss lyckliga och varför inte sätta in ett filter för dessa saker istället för ett som letar efter felen.
Richard Bandler, grundaren av NLP (Neuro Linguistic programming) säger: ”When you feel good, you make good decisions. Whwn you feel bad, you make bad decisions”
Så enkelt är det.

 


576496_10151164489096358_2004688823_n

Dags för förändringar

  • 1 oktober, 10:30

Sista veckorna har jag brottas med en arbetsrelaterad fråga.
Vi hamnar alla i situationer då vi känner att vi sitter fast och det är svårt att hitta en lösning på problemet. Kanske gäller det arbete, relationer, hälsa eller ekonomi. Vad det än är så har vi en tendens att gå och vänta på att det på ett mirakulöst sätt löser sig och ibland gör det just det.
Ett beslut växer fram. Men det kan vara väldigt långa tider vi går omkring och väntar på svaret som ska uppenbara sig.
”Boxed in by our own thinking”
Vi fastnar i mönster som kan vara svåra att bryta.  Vi är rädda för hur vi kommer att klara oss i framtiden, vad andra ska tycka och tänka. Pessimistiskt tänkande som ”Jag vet vad jag har men inte vad jag får” gör att vi stannar i en situation som gör oss olyckliga.
Tänk, bara tänk om det vi får är så mycket bättre än det vi haft?
Ibland kan det ta flera år att komma loss och det gör mig så olycklig, kanske för att jag varit i den sitsen själv, att se hur mycket tid vi kastar bort på att bara gå att vänta på förändring istället för att vara förändringen.
Här är ett superenkelt litet tips som ger kraftfulla resultat just när vi känner oss olyckliga och inte vet åt vilket håll vi ska gå.
Ändra på småsaker i den dagliga rutinen. Kliv av bussen en hållplats tidigare och gå till jobbet. Ta en ny väg till jobbet, hoppa jämfota av bussen, sitt på en ny plats vid matbordet eller i fikarummet. Gå baklänges genom hallen eller gör en piruett. Köp en ny sorts tandkräm, borsta tänderna med vänster hand (om du är högerhänt).  Prata några ord med en främmande person varje dag.
Kort sagt gör något som tar dig en liten bit utanför din comfortzone.  Du kan säker komma på tusentals saker i din dagliga rutin som du kan göra annorlunda. Vitsen är att lära hjärnan tänka nya tankar.
Om vi ändrar på små beteenden och mönster som vi dragit med oss i åratal så omprogrammerar vi hjärnan och det blir ringar på vattnet som gör att nya möjligheter och lösningar dyker upp på alla möjliga plan.  Kom ihåg en annan viktig sak…Ge inte upp efter en vecka, jobba på din förändring och viktigast av allt, ha kul på vägen.


images.jpg sep

Leva Livet

  • 23 september, 14:34

Förra veckan drabbades det lilla samhället Hillsborough, Northern Ireland, där jag bott i 22 år, av en fruktansvärd tragedi.
Två bröder, 23 och 25 år gamla omkom tillsammans med sin pappa i en freaky olycka på gården där de bodde och arbetade.
Tre medlemmar av en familj på en liten sekund, borta! Kvar blev Mamma med sin dotter.
Jag kan inte föreställa mig vilken tomhet de tre männen lämnar efter sig och gråten i mig har gått fram som ett vattenfall vid bara tanken på vad först och främst mamman och dottern går igenom. Och även övrig familj och alla vänner.
Jag har ibland en tendens att ta åt mig på ett personligt plan av tragedier. Därför undviker jag helst att läsa tidningar och jag tar del TV nyheterna en gång om dagen och missar jag det så är det ok.
Jag känner inte den här familjen men jag vet hur upprörande olyckor kan vara i ett litet tätt sammanknutet samhälle och jag tar del i deras sorg

. Kanske är det själviskt men faktum att mina tre underbara söner alla är kvar på Irland har jagat mitt samvete och den moderliga beskyddarinstinkten har satt in big time. Och de förbannade skuldkänslorna… Hur kunde jag lämna mina barn? Hur kunde jag tänka på min egen längtan tillbaka till Sverige och bara lämna dem????? De må vara vuxna men ändå.
För en stund har jag slagit på mig själv tills lugnet sakta börjar komma tillbaka och jag ser på saker och ting i ett annat ljus. Tröstar mig själv, är ömsint mot mig själv, tänder ett ljus för de tre männen och de som sörjer dem.
Denna hemska olycka hände när mamman var i huset, mindre än fem minuters gångväg från olycksplatsen. Det går ju inte att skydda sina nära och kära från katastrofer. Stora eller små. Vad som är viktigt är  att leva livet.
Vi kan börja med oss själva och sedan dela med oss till andra av livets mest fundamentala lärdomar. “Count your blessings”.  Var tacksam för allt det underbara som finns runt omkring dig, varje dag, varje ögonblick.
Säg ”jag älskar dig” , ge komplimanger, ta emot komplimanger med tacksamhet, som de gåvor de är. Se till att omge dig med människor som får dig att må bra. Se det positiva i de personer du möter och i allt som händer i ditt liv. Älska livet som det är även om det inte är perfekt. (Vad nu perfekt är)
Var tacksam för tuffa tider. Det finns så mycket lärdom i dem.
Stanna upp och beundra en vacker vy eller känn doften av en ros. Skratta mycket. Ta väl hand om dig själv och du kommer att ta väl hand om andra.
En tragedi är ofta en påminnelse om att leva i nuet. Är det inte något vi ska välja att göra jämt? Utan påminnelser?
Jag har tänt mitt ljus och ger familjen Spence i Hillsborough en tyst minut…Nu ska jag ut och leva mitt underbara liv.

 


kvinna

Var sitter skönheten?

  • 28 augusti, 20:26

Min strapline för mitt företag på Irland var (och ska kanske bli igen i Sverige) ”Your well-being is my soul purpose”. Jag älskar de orden.
Min känsla för välmående bygger på hur och vad vi kan göra för att på bästa sätt ta hand om oss själva och andra. Fysiskt, mentalt och spirituellt. Det fysiska är det mest accepterade idag. Vi springer och joggar, går på gymet och sportar. Mentalt handlar det om hur vi kan stimulera våra sinnen. Kanske lära oss ett nytt språk, lösa korsord och här är det jätteviktigt att även ta hand om den emotionella delen på ett kärleksfullt sätt. Spirituellt, en del väljer en tro andra mediterar, för mig är det bl.a. att vara ett med naturen och finna frid där.
Det viktiga i det här är att inse att allt börjar med att ta hand om oss själva. För att kunna älska, ta hand om och stötta våra nära och kära måste vi se till att själva vara fulltankade. Det är lite grann som i flygplanen. Sätt syrgasmasken på dig själv först sen kan du hjälpa andra. Allt detta har med tiden blivit självklart för mig och en huvudingrediens i personligt ansvar.
Jag har en underbar tillit till människans inre styrka och skönhet. Under mina år på Nord Irland fick jag förmånen att dela med mig av mina livserfarenheter och det kändes som en gåva att få resa runt och föreläsa om hur lätt det är att hamna i ett vilset sinnestillstånd och ta till falska hjälpmedel för att må bättre och vad det finns för möjligheter att ta sig ur situationer som går käpprätt åt helvete. Att hitta vägar och nya mönster som gör att det plötsligt är roligt och spännande att ta personligt ansvar och få de resultat vi drömmer om. Tro mig! Jag är där jag är idag tack vare min erfarenhet av 20 år av mental misshandel som jag tillät hända dag efter dag, ätstörningar, och så klart en självkänsla som sjönk djupare och djupare tills den slog i botten. Mycket har hänt sedan dess och idag är jag tillbaka i Stockholm och har startat upp eget.
Under tiden det tar för mig att bygga upp mitt företag har jag börjat jobba extra, ett par dagar i veckan på en skönhetsklinik. Här har en helt ny värld öppnat sig för mig. Visst tycker jag att det är viktigt att ta hand om utsidan och det är hur kul som helst med kläder, make up och att putsa och ansa.
På skönhetskliniken erbjuds diverse behandlingar för att försköna vårt yttre. Ansiktsbehandlingar, laserbehandlingar, fillers och botox. Det finns hårlaserhjälmar för hemmet. Slimvästar som reducerar kroppen med två storlekar på en månad, en maskin som kyler ner fettvalkar så att fettcellerna dör, omvandlas till vätska och sedan kissas ut. Ja, det här är bara ett smakprov på vad som finns för att säkra vägen till yttre skönhet.
Skönhetsoperationer är för många en stor hjälp och ett sätt att ändra på något som de kanske lidit av i flera år och blivit mobbade för i skolan. Det handlar inte om rätt och fel. Vi gör det vi själva blir lyckliga av. För mig är det svårt att förstå hur lycka kan komma av att frysa magen , fylla läpparna, bli av med kråkfötter. Kan det verkligen ge en skönhet som strålar… ända inifrån?
När jag står i duschen på morgonen går jag igenom en slags tacksamhetsritual. Jag tvättar och tackar mina ben och fötter som bär mig och håller upp mig, min mage som burit tre underbara barn, mina bröst, tack för att jag fortfarande har dem, mina armar.. ja, så fortsätter det. I mitt ansikte syns min glädje, min sorg, min ilska, mitt skratt, kärlek, hat, lycka, himmelsk lycka ja, allt jag känt och upplevt syns i mitt ansikte. I mitt ansikte syns mitt liv.
Mitt arbete på skönhetskliniken sätter mig på prov och ger mig mycket att fundera på och visst är det bra att ibland få lite hjälp på vägen om det är något som inte kan fixas på annat sätt.
I mitt sätt att leva bygger jag upp insidan och då blir utsidan helt fantastiskt vacker.
På skönhetskliniken jobbas det på utsidan och jag undrar stilla för mig själv om det är möjligt att på det viset skapa inre lycka.


Dags att hoppa

  • 13 augusti, 19:10

När jag drog igång min business i Sverige för knappt ett år sedan, var det med en stark tro på att svenskar är hur öppna som helst till alternativmedicin. Ha! Vad jag bedrog mig
Som jag har berättat förut har jag bott på Irland i 22 år och kom tillbaka till Sverige för 18 månader sedan.
Irland är känt för mystik, magi och förtrollning. Det går att bli av med en vårta genom att sälja den till en villig köpare. Och det finns de människor som inte bryr sig om att ha en vårta mer eller mindre om det kan hjälpa någon som absolut vill bli av med sin. En god vän till mig sålde sin vårta för 20 kronor till en gammal man och inom en vecka var vårtan borta. Fråga inte mig hur det går till jag kan bara bekräfta att det är sant.  Många irländare älskar att gå till sierskor, medium, shamaner, ja det övernaturliga är liksom mer naturligt där. Nu vill jag ju gärna påpeka att alternativmedicin inte är något övernaturligt abrakadabra jox. Tänk efter, var inte alla kurer och botemedel magiska från början?
Det är som att ju mer accepterad en behandlingsform blir desto mer bestämmer vi att det absolut inte är något övernaturligt eller konstigt med den.
Jag fick den tjusiga titeln Reiki Master för ungefär 15 år sedan hos en härlig irländsk Reiki lärare. Reiki är en underbar form av energibehandling som startade min resa in i alternativa behandlingsmetoder. Det blev kurser i massage, Bowen Teknik, NLP och nu satsar jag på Bodytalk. Vid ett annat tillfälle vill jag gärna berätta vad alla dessa behandlingar innebär och hur mycket hjälp vi kan få av dem i våra stressfulla liv. Nu handlar det om oss svenskar.
Med min verktygslåda full av redskap till ett fysiskt och psykiskt välmående och med enorm entusiasm flyttade jag hem till Stockholm och öppnade ”Hälsoruset”.
Långsamt men säkert växer kundkretsen och det är med stor tacksamhet och respekt jag tar emot de som väljer och vågar att ge alternativa metoder en chans. Det är underbart att få vara en länk på vägen från smärta och sjukdom till hälsa och välmående.
Vad som förvånat mig under det här året är att majoriteten svenskar är ängsliga och lite rädda för att prova på något nytt. Jag som trodde på motsatsen!  De flesta tycker det känns säkert och tryggt att gå till doktorn och helst få tabletter utskrivna eller kanske till och med en injektion… Helst båda, då är man helt säkert botad. Väldigt få ifrågasätter dock vad medicinen eller injektionen innehåller.

Vi är svårövertygade i Sverige. Det är lite av ett ketchupsyndrom. Vi är misstänksamma och skeptiska i åratal och när något sedan är godkänt vill alla ha det.  Jag vill gärna påpeka att jag är absolut för medicinsk läkarvård vid rätt tillfälle och det är fantastiskt hur mycket kan göras inom det fältet.
Jag har en stark tro på att hur vi gör en sak är hur vi gör allt. Så om vi är ängsliga inom ett område är det mer än troligt att vi är ängsliga i flera. Jag gillar att ta mig ut ur min comfort zone. Det räcker med små utstickare. Ring det där samtalet som du gruvar dig för. Säg hej till någon du i hemlighet  tycker är hot hot. Våga göra misstag, våga skratta åt dig själv, gör ett pajashopp för dig själv i tunnelbanan. Välkomna åter och behåll barnet i dig. Ju fler små steg du tar som känns lite obehagliga eller farliga desto mer vågar du göra. Släpp nyfikenheten fri och sälj en vårta!

 

 


Se fler artiklar»
parmesan_bild-300x300 ESTELLEBANNER